älskar
Älska SVT. Nu har man vant sig, säger SVT1 istället för kanal 1.
dödslinje
Okej. Klockan arton noll noll ikväll ska alla kläder vara packade. Det ska infinna sig en ro i huvud och hjärta och de välorganiserade flyttkartongerna skall stå staplade i väntan på avfärd. På torsdag flyttar vi.
Äventyrlig
Bland flyttkartonger och snökaos. Och någonstans däremellan ska det första ljuset tändas, fast ingen adventsljustake finns, inte ännu, jag gav bort den jag hade. Måste köpa en sådan och pynta med lite mossa för att på så sätt vara en del av december månad, i väntan på jul. Då äter vi mycket mat och tänker på dem som ingen mat har.
Vinden
Det blåser så att det knakar i fogarna. Inatt trodde jag att fönstren skulle blåsa in. Sånt kan hålla en vaken.
Gud måste vara arg. På mig. Kanske är han frustrerad över något. Eller så vill han bara, för att han kan.
Kroppens värsta, ord som borde strykas
Svål
Hjässa
Munhåla
Armhåla
Vårtgård
Torso
Bål
Ljumske
styrker dig över hjässan
närmar mig din munhåla
vidrör din vårtgård
omfamnar din bål
din torso är stark
fantiserar om dina ljumskar
och vill bygga bo i din armhåla
Blanc
Den vita var inte lika bra som den blå.
Om och om igen
Flyttar hem till min hemstad för andra gången. Som om jag blivit en sån som inte kan slita mig, som om äventyret tagit slut. Visionerna om trånga gränder och uteserveringar någonstans i Europa, om nattöppna snabbköp med nonchalant personal, om barer som andas gammal bordell, om gatumusikanter, om konstutställningar, om att sitta uppkrupen i en fönsterkarm och blicka ner på människor som söker människor, om att skriva på sin bok när alla andra sover. Allt det! Allt sådant är bara tramsigt romantiserade. Det kommer inte ske i detta liv. Utom kanske möjligtvis det med skrivandet.
Den Blå
"Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan förflytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit."
(Den blå filmen.)
Såg den just. Var annat än så mycket annat.
Jag vill också börja simma, som hon i filmen. Verkar vara rogivande och det tar tid.
Men då ska badhuset vara abonnerat, ingen simskola eller träningsflåsare att dela tiden med.
Imorgon; Den Vita.
Ett mirakel ska komma
Ska visa sig, ska uppenbara sig, jag är beredd på frälsning. Denna vecka ska allt vara klart.
Egentligen rör det sig inte om ett riktigt mirakel. Bara nytt jobb och ett nytt boende,
i gammal välkänd hemstad, inga konstigheter. <3
Går ut och hittar Gud...
...sen hem igen. Det är en förutsättning om det ska fungera, men jag vet inte var jag ska leta? Förslag? Stanna inne skulle någon kanske säga, lyssna. Konstigt, trots allt och ändå, är jag liksom glad på något underligt sätt. Och efter det, efter att trampat igenom ett oräkneligt antal lövhögar, ska jag börja på en ny bok.
Det ska ordna sig
Måste, måste sluta oroa mig. Släppa taget. Vill inte vara en marionett-docka som styrs av känslan av att inte ha kontroll. Skäppa sargen? Brista eller bära. Känslan är både svindlande och skrämmande. Men något har jag hittat i alla fall, något i mig som står stadigt och vet vad jag vill. Lyssnar och accepterar rösten inom mig som skrikit sig hes. Såja, lugn vännen, jag ska.
Det är mörkt om nätterna nu...
...Och jag har sagt upp mitt fadderskap. Inte mer ska jag betala till Samira 9 år.
Hon bor på Kap Verde och går i skolan, är fattig och har en katolsk uppfostran.
Hur blev det så ?
Jag har så många frågor om mitt liv och önskar att svaren kunde komma.
Det finns så mycket jag inte förstår. Förståelse.
Funderingar?
Men det tar inte en timme att baka hasselnötskakor (socker och mjölfria).
Det tar kanske 30 minuter. Hungrig eller bara okynnes.
(1S)-cis-4-(3,4-diklorfenyl)-1,2,3,4-tetrahydro-N-metyl-1-naftalenamin
Så där ja! Inte illa. Smarrigt.
NU SNART, räcker det!
Hoho, hallå där!
På en söndag
Peppar mig att baka bröd efter älskad måltid med älskad. Katten går från matta till möbel till fönsterbräda, leker skeppsbrott i slowmotion. Jag fotograferar sånt som dröjer sig kvar i blickfånget. Funderar på nästa dag, och att jag inte vill gå och lägga mig om några timmar. En sådan barnslig reaktion inför det vardagliga; något så självklart, att gå och lägga sig. Inte än dock ska det ske. Ja, det är mycket med det jordiska minst sagt.
Huset
Jag älskar det här huset. Stort ord i sammanhanget kanske,
men jag tycker om det så pass mycket att det är värt att tjuvfota och skriva om. Vill förmedla känslan.
Slitet och ömtåligt, vackert och tåligt på samma gång. Härdat. Har sett tillräckligt. Huset ligger nära. Om det var mitt skulle skuggorna förhöras.
Imorgon?
Om imorgon vet man ingenting.
Jag blir glad av...
...te, de mörka kvällarna, penna och papper.
Och av sanning. Hel och ren sanning.
Har liksom ingenting att orda om,
därför detta intetsägande.
RECLAIM THE HEART
Måste göra det, måste.
Annars förfaller det.
