ankis blogg - reclaim the heart

har kommit,

In genom porten är det detta jag ser.

Sen går man hem och minns den här textraden som slutar; "och solen alltid skina på ditt ansikte...", visst minns du M? Ja, du minns för det var du som skrev den en dag för 10 år sedan. Någon har öppnat fönstren mot gatan, fasadernas överkropp är täckta av ljus och i ett stort fönster med nedragna persienner står en liten prydlig dam och håller i en handväska. Mina axlar värker och jag tänker att det enda botet måste vara att bli kär. Nu ska jag leta!

Egentligen var planen, eller tanken i alla fall, att gå hem och äta yoghurt inköpt från coop men jag lockade in mig själv på en restaurang och satt i solen, träffade vänner på en brygga bland sjöbodar, försökte hålla ögonen öppna men som du ser, de är trötta.

Det började regna igår, precis när jag för en gång skull hade bestämt mig för att se en film. Vilken tajming! Men stressen som våldfört sig (ja starkt ord men så känns det) på mig hela dagen fanns fortfarande i min kropp och jag vet, jag vet att natur är det enda som faktiskt kan avhjälpa känslan av att bli strypt av stress. Därför; jag gick ut på bakgården i bara morgonrocken och stod där mitt i regnet. Grannarna ringde varken polisen eller psyket. Tack. Sen såg jag filmen; Inga tårar med Persbrandt.

(Ja ni vet ju; skriet)

Antagligen för att hon är trött på parkernas överlagda miljö och för att här i skuggan får hon vara ifred. Slipper tjattriga systrar och bröder och trivs där ingen ser henne. Själv tog jag mig både tid och möda sittandes på knä med mobil-babyn i högsta hugg för att fotografera henne, lutad i skuggan av denna byggnad som faktiskt, nästan komiskt nog, råkar vara en begravningsbyrå.

Så trött att jag kan vika ihop mig själv till ett kortspel med bara jokrar i leken, men ute skiner solen och lungorna är tankade med den friskaste försommarluft och håret är, enligt traditionen så här års; blonderat! Här är bild med glass runt munnen i bussen, tjolaa.

“To look life in the face, always, to look life in the face, and to know it for what it is...at last, to love it for what it is, and then to put it away.”

Världens bästa film...

Ja, vi kan välja att uttrycka oss genom mönster, färger och våra ben. Som jag och B , röda strumpor och leopardmönster tights och se hennes handväska, hur mycket ryms inte där egentligen? Ett helt universum, det är ju magiskt, sadelvärmare, deoderant, de nämnda strumporna, tandborste och mer! Nu är Stadtshotellen, signumet och centrumet för många småstäder, så hårt drabbade av den finansiella krisen att de väljer att hyra ut rum per femton minuter!!

Kanske att Hälsingland är det vackraste landskapet trots allt och då menar jag inte den raggarkultur som har koloniserat sig här genom tiderna men jag menar landskapet. Tack och lov mötte jag ingen älg då jag susade fram mellan skog och mark utan endast magiska dimmor och dansande älvor kom i min väg och dessa kan man köra rakt igenom.

Tiden är för knapp för att laga mat resonerar Anki och effektivserar livet med att äta mat som någon annan lagat eller mackor, men det ter sig för det mesta som slöseri med tid att bre dessa och värst av allt är sedan att bemöda sig med att diska osthyveln och övrigt utstyr, att alternativt låta disken vänta i några timmar eller till nästa dag kommer helst inte på tal. Därför behöver jag en matglad man (jepps det skrev jag) att laga mat till. Jag lagar maten, vi äter, han diskar. Eller; han lagar maten, vi äter, han diskar. För så här kan det banne mig inte fortsätta?

( FYI: cola light i glaset, ej drink.)

Kul test Pernilla http://gnarpy.se

Ja vi kan känna att det doftar av loooooooooove in the air och att det är nuuuuuuuuu alla blommor slår ut! U better stirra på dem tills de frågar dig om du ätit glossoppa till middag and the answer is, nej men jag just love u flowers dårå och jag vill göra vin av Er som skall drickas i kristallglas så man ser skimmret i solen. (I vita byxor in the background is the mama.)

Tårta på tårta på tårta, jag orkar inte hur ska jag orka den sista tårtbiten när jag redan är mätt? Finns det mer kaffe? Om jag vil ha vin? Ja tack, vitt tack, men jag är för mätt för att röka en festcigarett. Problemen här i i-landet tornar upp sig särskilt när man är på femtioårskalas. "Jag är för mätt" och "Guuuuuuuuud va mätt jag är, jag får ångest". Amen.

Slaktade kalorier.

Jag måste skriva ner så jag inte glömmer,

inget att skriva på inom räckhåll,

river upp valsedelkuvertet

och använder röstkortet till att ta notiser på

disktrasor

blommor

choklad

De två sista för att någon levt i femtio år.

Torkar fettfingrar från min Nokia

och funderar på hur det skulle vara

att vakna upp i Berlin.

Längtar, men till vad?

Berlin? Nej inte det heller.

Sedan ringer B och undrar

vad Jesus egentligen gjorde

tiden mellan han återuppstod

och den dagen han flög upp.

Jag garvar och säger;

B, han chillade.

(bilden föreställer mig i Berlin)

Så är det varje gång jag passerar penséer i min väg. Ibland har jag lust att ta en bild, andra gånger inte. Men de är väldigt fotogeniska och ser nästan ut att vilja ta betalt för att man porträtterar dem även om det bara är med tre komma två pixlar i mobilen. De får mig faktiskt att känna mig lite som en paparazzi, som om jag med kameraran gjort ett övertramp.

Alltid något ju. Alltid något när man är så trött att ens äta verkar jobbigt, ja nu blir det ju inte tal om äta förresten. Rälsen är åtdragen och jag kan se fram emot några dagars lättflytande. Jag är för gammal för detta, men tur har jag som har en väldigt snäll tandläkare (eller tandreglerare kanske vi ska kalla henne för) som förstår att man vill ha rosa fast man är trettio, kanske just därför? Tack Syliva! Hennes assistent lägger sin hand på min axel när jag ligger där i stolen, jag antar att hon känner hur spänd jag är. Men le till världen och den ler tillbaka. Den ler garanterat tillbaka när man har räls! Du borde testa, ha!

tänk dig att du blir auditerad, stekt av två gubbar, en kort och en lång, som sätter dig på en stol och grillar dig med extra grillolja och bensin som det antändbara, synar i sömmarna, granskar, vinklar, vänder upp och ner, och ta mig fan manipulerar!! Dom är våra stora uppdragsgivare på jobbet som ser efter att vi följer alla miljader proccesser, jag klarade mig, trots att kvinnlig list inte hjälpte mig ett spår, eller gjorde det? men svar på tal gjorde, det gick till och med BRA! Nu sitter jag med huvudvärk, med sol in genom fönstren, med ovattnade blommor, med mysbyxor, med torsdagkväll, med öl.

För att just nu i denna stund är det glädjetårar som himlen över stan vattnar oss små människor med och det skulle inte förvåna mig om det ska firas med trumslag bland molnen också, eller som vi säger; är det åska på g? Händer det ibland att du ser in i två mycket visa ögon och du därmed känner dig fångad i en återvändsgränd? Turligt nog finns kanske en stege till hands så du kan gripa tag i den och klättra uppåt och där är du nu, mitt i regnet. För du kan ju inte bli ståendes stirrandes och förvirrad. Jag lägger upp en hittad bild som beskriver känslan ganska bra.

Jag var avundsjuk på er som satt på solsidan i bussen i morse. Jag satt på den kalla sidan, i skuggan. Och inte somnade jag och heller inte kom någon och satte sig bredvid mig. Damen med den gula jackan och hårfästet som syns genom håret var inte med oss idag, hon som i två dagar i rad suttit bredvid mig och liksom jag, sovit en stund då och då på den sjuttio minuter långa färden genom den vansinnigt vackra landskapet som i alla vinklar liknar reklamen för grumme tvättsåpa, du vet, gröna skogar, röda hus, berg och ängar. Men däremot har en annan pikant dam gjort oss sällskap; med alltid lika omsorgsfullt målade läppar och femtitalslockiga hår sitter hon allra längst fram, ja näst efter våran kapten då såklart, våran kapten; chauffören.

så börjar den som en hackig technoskiva och allt känns nästan okontrollerbart, i alla fall det faktum att det första jag tänker på är OM och OM och OM detta skulle hända på jobbet, sen övergår den i en enformig poplåt för att faktiskt avrundas med en känsla av klassisk musik, tänk det ska inte mer till än några glada leenden. Men där i mellan en fråga från min egen far, du fyller 30 i år va? Han om det och jag om mitt och så min egen stolthet att jag i alla fall i de små situationerna kan använda stora ord och se hur också den gråaste sten faktiskt glimmar om bara man låter solen skina på den.

Nu är trettioårskrisen förbi och den har manifisterats ett oräkneligt antal gånger, men det kan också vara något annat, kanske bara en del av mig. Nu har jag glidmedel på händerna tror jag, för pengar slirar sig ur mitt grepp, jag kan inte hålla fast i dem, de glider ur mina händer och när den vinden väl har fattat tag i mig finns det inget stopp, jag funderar seriöst på köpstopp i en månad. Nu är jag trött så trött att jag tror min hjärna faktiskt liknar gelé, så känns tankarna i alla fall.

Den här bilden är snodd. Det finns så många blommor i olika färger och jag vill plocka alla det är så jag ser det. Men vissa kräver att man vattnar dem, jag undrar finns det självgående blommor?

tack e för att jag har fattat nu vad det går ut på och att man helst ska äta ekologiskt odlade varor, förresten vet du? det finns gubbar som säger att det inte gör någon skillnad.


de fattar nada.

Jag vänder ryggen åt dem vill inte coacha dem
ställa dem frågor
som de har svar på.

Robert låt mig ha mina tankar ifred nu, du ifrågasätter hela mitt vardagsrum och alla verkliga människor jag delar buss med från och til jobbet du finns i min teve och runt oss du är inte en illusion. Snart tror jag på dig. Du kommer in i rummet, lägger ut texten och vill sälja din box. Men Robert jag tackar nej, trots allt. Men säg mig, kan man använda den till annat? Jag saknar en skohylla till mina finaste skor.

Solstänk på väggarna.
Eller att som i denna vårregnsdag, kliva över maskar som sladdrat till sig i vattenpölarna.

Klockan fyra på morgonen

Timmen mellan natt och dag.

Timmen mellan mage och rygg.

Timmen för dem som är trettio.

Timmen som är utrymd under tuppars galande.

Timmen då jorden icke känner oss.

Timmen då det blåser från släckta stjärnebloss.

Timmen då tänk-om-det-inte-finns-något-efter-oss.

Timmen tom

Intig och stum.

Alla andra timmars botten.

Ingen mår bra klockan fyra på morgonen.
Mår myrorna bra klockan fyra på morgonen

är de att gratulera. Vi väntar på klockan fem, om nu livet skall gå vidare.

//W.S



Är från Polen och fick nobelpriset i litteratur 1996.

Mot att några gubbar vill lägga ner BB i min stad Hudiksvall, mot att vissa människor har en dålig inställning till nästan allt, mot att automat-kaffe smakar gift, mot sömnlösa nätter, mot människor vars synfält påminner om långa plaströr, mot omännskliga orättigheter, mot dålig reklam, mot kackerlackors lömskhet, mot fyrkantiga tankar för jorden är rund, det är bevisat.