Om och om igen
Flyttar hem till min hemstad för andra gången. Som om jag blivit en sån som inte kan slita mig, som om äventyret tagit slut. Visionerna om trånga gränder och uteserveringar någonstans i Europa, om nattöppna snabbköp med nonchalant personal, om barer som andas gammal bordell, om gatumusikanter, om konstutställningar, om att sitta uppkrupen i en fönsterkarm och blicka ner på människor som söker människor, om att skriva på sin bok när alla andra sover. Allt det! Allt sådant är bara tramsigt romantiserade. Det kommer inte ske i detta liv. Utom kanske möjligtvis det med skrivandet.
