ankis blogg - reclaim the heart

Underbart att komma hem och se han igen, det måste vara ödet, han och jag. Men nu är det slut på att tvivla på mig själv, på att skapa ouppnårliga regler, på att ifrågasätta det som inte ska ifrågasättas. Nu ska jag ta hand om mig själv, också du som läser, ta hand om dig, inte vända ryggen till dig själv. Finns det något vackrare än när sommaren är på väg att ta slut? När torra blad ligger och strör på gatan och jorden i rabatten är sprucken? Det får mig att tänka på min barndomssomrar i Warszawa.

Nostalgiframkallande gata i Göteborg.

Böcker! Jag älskar böcker. Har just inköpt Den som vässar vargars tänder som är skriven av smått kontroversiella Carina Rydberg. Den verkar lovande. På framsidan står; "Carina Rydberg har aldrig varit så bra som här. Romanen är bland det otäckaste jag har läst. Ändå är den bara så bra att man inte kan släppa den en sekund. Rysligt njutbart". // Accent. Nu ska jag börja läsa den, nu på tåget. Framför mig sitter två ungar och pratar om Magic Johnson, deras mormor eller farmor förmodar jag att det är, sitter och smsar. Jag åker bakåt, gillas inte.

Idag tog sommaren slut. Imorgon åker jag hem. Jag sitter fast, någonstans i systemet finns en spärr som hindrar mig att gå framåt. Ungefär som kramp i vaden, man blir paralyserad. Trettio(ett)årskris eller bara hormoner? Usch, tänk om vi alla bara är en uppbyggnad av hormoner, vissa mer laddade än andra. Kan det vara så? Så oromantiskt att tänka så. Så mycket sus som vill ut. Bredvid mig har jag en fläkt. Den snurrar på läge 1. Så mycket babbel, så mycket av ingenting. Hej då Göteborg.

Mitt nya favoritcafé i Göteborg heter Le Pain Francais. Det är fransk själ över det som ju också namnet indikerar och där kan man sitta och leka fransk och ta en cigarett och tro att det är glamoröst att röka , så tragiskt. En perfekt balanserad cafe au lait får man, inte latte och den serveras som sig bör, i kopp med fat! Om man har massa tankar av negativ art kan man städa bort dem. Ikväll har jag städat min väninnas lägenhet.

Att gå ut klockan tjugotre för att införskaffa sig något att äta eftersom frukost ska intas på morgonen och inte på kvällen och ja, jag får äta, även om byxorna i butiken var för små. Att på vägen uppleva två råttor som med hundra meters avstånd susar förbi mina sinnen och då att skrika, att bli rädd, att koppla samman den med den rådande finanskrisen och nu går det utför Göteborg, ni har råttor på vägarna! Sen att höra killen i kassan på seven eleven påstå att vasagatan kryllar av råttor bidrar ju inte till att lugna mina tankar, men motsatt. Att på vägen tillbaka tycka att varje man jag möter är en potentiell våldtäksman, varje torkat blad på marken en råtta, och tänka att det bara finns en i hela världen som kan trösta mig just nu, men han är inte här; är att ytterligare bidra till mörka tankegångar. Och det hela kantas av varm fuktig luft som bär tonerna av Madonna, som ikväll ger sin andra konsert i denna stad. Ibland är livet underligt.


Säg mig, är de söta ?

Överallt i hela stan; Madonna !! Planscher, plakat, vimplar, reklam, och musiken, i varje butik, café, i hjärtan och hjärnor. Och konserten, jag var där tidigt, väntade, fick ont i huvudet, åt choklad, drack maxi, fick huvudvärkstabletter av de så kallade sjukvårdarna, ja jag frågade dem såklart och efter konserten kommentaren från en av dem; gick huvudvärken bort? Ja det gjorde den. Madonna är den största någonsin och blev och än större blir hon när hon i ett nummer hyllade Michael Jackson. Herre Gud det var stort. Dessutom bjuder hon på en hel del vackra och politiska budskap som inte går att feltolka. Snyggt.

Persiennerna är nerdragna och jag sitter och vaknar upp med en kopp te i min väns lägenhet som är fylld med böcker och filmer, på tv är det trav och jag har inte bytt kanal ännu. Man kan höra trafiken utanför. Avkopplingen är total och jag känner mig hemma här. Ikväll klockan tjugo uppträder Madonna och jag är en del av publiken. Nu ska jag snart ut i staden och äta frukost.

Sitter på tåget och är mobil i min livsstil. Status; ogift, inte singel. Semester. Om tjugofyra timmar Madonna. Framför mig en liten familj med ett barn som gnäller. Sju meter från min plats en unge som sjunger, mycket fult. Jag har ont i axlarna, massage i Göteborg? Kanske. Det kan inte kallas sång, ungen ljuder falska toner, sjunger; ett två tre fyra fem sex och så vidare och det stressar mig. Jag vill ha kraftig tystnad. Håll käften tänker jag och suckar demostrativt. Sorry, så får man inte tänka om barn.

Fönsterbudda från förra fredagen.

Det har kommit mjöl på tagentbordet. Jag åt en väldigt nybakad fralla till frukost framför skärmen. Jag har ett problem, jag fryser nästan alltid, speciellt på bussen till jobbet ! Trots att jag är iklädd jacka, jeans och annat under. Jag såg en kvinna som strosade runt i sommarklänning halv åtta på morgonen och själv darrade jag likt en köldskadad kanin, nästan. Snart har jag semester, jag dör av glädje, peace and joy.

Då var det två dagar kvar och snart är det lördag. Det innebär att jag ska se min stora "idol" Madonna uppträda samt att min semester börjar. Idag har jag vaknat utvilad, jobbat, jobbat, jobbat, gått ner för trappor och ajjat mig över träningsvärk i låren (yes!), sovit på bussen både till och från, ätit en onyttig pizza, fikat, hållit i en vacker bebis, pratat, tänkt på framtiden, bestämt mig, bokat tid på NK Hair i Göteborg, nu när jag ändå ska dit. Och nu, äntligen, ska jag sova!

Hej igår var jobbet som en bitsk liten fladdermus, envis och jagande. Stressen var så markant att jag var tvungen att, och det är det bästa jag gjort på länge; gå ut och äta mina nudlar vid en närliggande sjö. Sedan satt jag lutad mot ett träd som faktiskt nästan gav min rygg massage. Åter igen; balans. Jobbet är dator, ring ring och bla bla bla. Därför behöver jag natur när jag inte jobbar. När jag kom hem sprang jag en liten runda på fyra komma två kilometer. Räkställningen är när man sitter och jobbar framåtlutad framför ett tagentbord med spända axlar, rekommenderas inte och bör definitivt balanseras upp med motion.

Jag måste ha balans som i yin och yang. Det gick upp för mig plötsligt idag. Tack vare någon jag älskar. Jag mår bra genom balans och huvudvärk är ett symptom, ett tecken på något annat. Jag har huvudvärk ibland, oftare förr, men ändå. Inte mer stoppa piller i huvudet, men läka konstruktivt istället. Med motion till exempel, imorgon börjar det.

Jag kokade en kopp kaffe och det misslyckades, eller jag kokade inte, kaffebryggaren bryggade och det blev fel. Jag försökte sova inatt men det misslyckades. Inte ens på en lördag lyckas jag vakna utvilad. Jag har alla förustättningar för att sova om natten för min trötthet är ständig och att jag inte lyckas omvandla den till sömn en natt som denna är ett mysterium. Du har rätt E; jag kan inte slappna av och jag ligger ofri mest hela natten. Hur ska det gå? Sliter sånt på hjärtat? Nu har jag nytt och välsmakande kaffe och hel lördag inklusive siesta, hoppas den går vägen.