Vi hyr filmer vi inte hinner se...
...och städar badrum mitt i natten, går runt i baddräkt inomhus (ja, jag menar baddräkt, en sån där hel och präktig badklädsel), dricker halva koppar kaffe, för att en timme senare dricka upp den resterande halvan, den kalla och bortglömda, men det är ju ändå kaffe som vi har bryggt. En kärleksförklaring till oss själva. Som vi med samma osäkerhet varje dag, måste måtta oss fram till, åtta hoppfulla skopor, helst släta. Räkna högt, vänta...1, 2, 3, och så vidare. Vi drar händerna genom håret ännu en gång och möter våra trötta ögon i speglar med tandkrämsstänk. Sådant är livet nu, sant och helt. Jag går visserligen runt med en brandsläckare på ryggen, men det är ändå förvånansvärt sällan den kommer till användning.
