Konstgjorda tårar
Apoteket säljer konstgjorda tårar för Dig som är helt i avsaknad av sorg. (?)
Drömmarna igen
Tänk dig Stilla Havet skapa 30 meters vågor och att du står och iakttar dessa. Tänk dig att du ser en liten pojke stå mitt i vågens inferno utan att svepas med. Du ser detta och kan omöjligt förstå hur han kan stå pall havets krafter. 30 meters vågor, det var precis vad det var. För att inte tala om beduinkvinnan vars mörka ögon du mötte på stranden. Och så jättehästarna med sina magnifika ryttare på ryggen, galopperandes under vattnet. Man kan se hästryggarna, man kan se de strax ovanför havsytan och de gudaliknande ryttarna. De för vågornas kamp.
Sen vaknar jag. Med beduinkvinnans svarta ögon i mitt minne, vågorna och allt det andra.
Vad ska vi göra idag då?
Bättre väder, lite mer av sommar idag. En sån dag som jag vill läsa, läsa, läsa. Kanske blir det fullt av moln snart igen och jag tappar visionen av mig själv. Jag klagar på värmen för första gången någonsin tror jag. Min nya kropp måste ha skugga trots att det inte alls är värmebölja. På sä sätt.
Hahaha men Uffe då!
Ulf Brunnberg "avslöjade" (ohh, ja det är sannerligen ett riktigt avslöjande...) att han är så trött på all feminism som basuneras ut i media och att han önskar sig en manskanal befriad från inredningstips, recept och tips på samlevnad. För visst är det väl det feminism handlar om? Recept och sånt? Manskanalen ska enligt Ulf innehålla; boxning, kampsport, motorsport, vetenskapsprogram, historieprogram, racing, båt, bilar och motorcyklar! En manskanal vore inte så tokigt antar jag för då kan vi samla allt skit på ställe och jag gottar mig i tanken på en alldeles särskild kvinnokanal späckad med recept och inredning och make up-tips och "så får du din partner att prata"-tips och "så gör du ditt eget hemmaspa" och "jag hittade min bortsyster på en annan planet-snyft"!
Besluten
Ann Petréns Sommar i bakgrunden, och hennes teaterbubbla. Hyfsat städat hemma. Ska jag äta stekt ägg och dricka kaffe till? Eller tvärtom? Jag äter inte frukost för ens nu, klockan 13, det är allt för sent. Besluten äro många och har antagit en annan form än tidigare. Vilken kaffekopp? Den sedvanliga lilla knubbiga med blå hjärtan får det bli. Jag vill inte dricka en hel Starbucks-kopp på en gång, utifall vi ska ha kaffe s e n a r e igen under dagen. Du och jag. Du vet, max tre koppar om dagen ju. Två stekta ägg och lite bröd fick det bli. Ungefär i den här andan kommer dagen att fortsätta och ute är det inte alls så somrigt som det borde vara.
Les fleurs
Buketten med smultron i pallad från vår innergård. Till Elin 7 år, grattis!
Han sjunger och jag facebookar.
Så är livet just nu i denna stund.
Tar en paus i sovandet och går upp och diskar.
Klockan är 02:42 och jag vaknar upp i soffan. Råkade somna där ännu en natt. Det är teven som väcker mig och drömmarna. Drömmarna som i vaket tillstånd ter sig helt irrelevanta.
Varför drömmer jag att det är vinter? Varför drömmer jag om gamla vänner som åker bil över halva Sverige för att leta sin sons borttappade glasögon hemma hos mig? Och vi hade knappt något att bjuda på, tre torra bullar av olika sort och kaffet som redan stod på bryggaren. De hittade aldrig glasögonen, var tvunga att åka vidare. Men först letade vi. Gick på stan mitt i natten och bevittnade ett slavfält. Ja, slav. Det pågick ett slaveri där ute. Någon fick dra en annan människa på skidor mitt i den kalla och vinande vinternatten. Allt var tumultartat, hoper av folk som hävdade sin rätt. Jag var rädd i min egen stad men skyddad av en stor och (vit) björn. Jag höll honom hårt i handen på ett nästan krampaktigt sätt, som om jag vore elva år.
Och där någonstans vaknar jag. Jag har fortfarande bikinin på mig. Jag går in i köket. En liten skål med vitökssmör står lämnad åt sitt öde på köksbordet. Jag vill inte vakna till stanken av vitlök så jag ställer mig och diskar gårdagens middagsdisk, det är inte mycket alls. Sen, stor spindel på badrumsgolvet. Jag hoppar till men minns tanken; herregud vad kan den göra mig? Ingenting. Sen släpper jag ut den i det fria.
Om sömnen...
...och hur den delar mig i två delar. En del av mig tänkte "imorse" när klockan redan var elva och jag vaknade, aj aj och jag som skulle vakna tidigt och sitta där i morgondimman med mitt kaffe och kanske skriva något och lyssna till hur trafiken utanför sakta ökar i frekvens. Allt det där romantiserandet! Jag är sannerligen en romantisk själ. Men kroppen tänkte inte. Den kände bara, så skönt det är att sova ut, att ligga och dra sig, att vakna och att somna om igen. Och se, dagen blev ju bra ändå, trots missad morgondis och inga romaner blev skriva idag heller.
"Ordning och reda, horhus på fredag"
Saftigt
