ankis blogg - reclaim the heart

Aj. På denna sida framgår att jag är ett offer för omständigheter som jag själv skapat och forsätter skapa? Deltar? Eller? Hur bli av med dessa? Tänka, tänka, tänka. Skita i att städa? Låta bli att skaffa barn? Fattar ju hur det blir då. Och istället bara göra det jag exakt vill? Va' fan vill jag då? Förutom att lyckas i mitt jobb? SLUTA RAKA BENEN? Hahahahaha, hemska tanke va, va, va? Har länkat mig fram och hamnat på diverse andra forum som så självklart berör kvinnor. Vet inte vad jag vill. Eller så vet jag innerst inne. Tänker inte skriva det här i alla fall.

-  prutt

På ett jäkligt tragiskt torg, i alla fall genom mina ögon sett idag, dessa budskap när jag i hjärnbrist (intelligenta tankars öken) UNNAR mig nya polka Marabou på torgkiosken. Jag vet, det är bara en helt vanlig löpsedel, ett tidningsomslag. Men ändå inte. Orkar inte mer. Dör hellre fet och i förtid, men fri. Jag skiter i det månadslånga godisförbudet jag satt upp. GODISFÖRBUD? Varför fan då?

Snälla kvinna. Lev efter detta så mediakarusellen kan forsätta tjäna pengar på dålig självkänsla. Jämför dig gärna med idealet som media skapat.  Snart har vi slutat reflektera och förstått ända in i benmärgen att vi absolut inte duger som vi är. Att vägen till lycka är att likna en barbie! Jag har slutat köpa tjejtidningar. Inte ens ELLE kan jag förhålla mig till. ELLE som ändå är snyggt i förhållande till trashiga AMELIA. Men det finns ingen distans hos mig när jag läser sånt. Bilderna, budskapen, jag ser bara snett på mig själv.

Exakt så sa swedbankdamen i telefonen. Precis vad jag behöver när jag i denna stund sitter och väljer hur jag på bästa sätt skall hantera en annans person stora misstag. Som indirekt, eller ganska direkt faktiskt, drabbar mig. Ska jag tänka; okej där är han på sin resa? Eller; dra åt helvete? Det blir en slags blandning av dem båda. Och tack swedbankdamen för din varma ton.

En mycket trevlig helg har passerat och spenderats med omtyckta. <3. Och till det sken solen mest hela lördagen. I två minuter hade jag bestämt mig för att börja ett nytt liv denna måndag. Men som tur var viskade den kloka fen i mitt öra; pssst, balans heter det, du behöver inte vara extrem! Att bara äta fallfrukt eller vilken idé jag nu kan tänkas få är knasigt. Nej, den gyllene medelvägen är bäst sägs det. Lagom av allt. Då tröttnar man inte. Självklart tas beslut om ny livsstil nästan alltid i samband med övermättnad. Som igår, pizza tills jag exploderade.


...och glasstårta blev det på lördagen. Och en massa roliga ord.

Jag går utan paraply med mycket bestämda steg mot bageriet och köper mig en bulle till förmiddagskaffet på jobbet. Sen tar jag kort på smörsnurran som den heter, och visar upp här på bloggen. Livet? Det finns bananer på jobbet, nyttigt och bättre och allt det där, men de är övermogna. Skyller på det. Jag jobbar, sitter inte klämd i en klämdag som halva Sverige gör idag. Nee då. Hellre titta ut genom ett vackert fönster, hur regnet strilar sig och gräset dricker. Säkert ett förorenat regn, men ändå.

Eller måste?

Betsa bord och stolar, samt liten byrå i köket. Nu ska det bli vitt och romantiskt.

Vara helt ärlig. Alltid mot mig själv.

Just ja, skaffa bil! Nu är det tyvärr, men också roligt nog, ett måste.

Du som envisas med att det heter "negerboll" och inte chokladboll? Vi snackar om smör, havregryn, socker och kakao här. Negerboll? Är det charmigt att säga så? Jag förstår det inte. Men däremot förstår jag det mycket olustiga i ordvalet. Det respektlösa. Gör inte alla det? Känns inte ordet förlegat? Femtiotal? Enligt Wikipedia kan ordet förknippas med ett invektiv. Vill man ta risken att förolämpa någon för att få lov att använda ett ord som uppenbarligen inte bara är ett simpelt uttryck, utan också vidhåller något? Frågan är bara vad?

Typiskt, Britta Svanholm Maniette har sommarlov från och med idag och några veckor framåt! Men oj, idag är våren här igen! Jag tittar ut genom fönstret och ser fotgängare med lätta steg och blicken lyft mot skyn. Kan hända jag romantiserar en smula, men... Alla vill bli drabbade av våren. Kanske Inte alla, men nästan. Karin Renberg sjunger:

"...den här våren har inte hittat in i mig
trots att Polman ritar solar och det droppar ifrån taken..."

Hur som helst och någotsålunda nära, det gäller inte mig. Inte denna vår, den har så att säga, hittat in.

Klockan noll fem och trettio ringer klockan och påminner mig om att jag i ett halvdött tillstånd skall starta en ny vecka. Jag ler åt tanken och snoozar två gånger. Klockan noll sex och noll två kliver jag ur duschen. En halv kopp te till frukost hinner jag med och att kasta soporna. I ett blygsamt duggregn går jag till bussen. Istället för P3´s morgonpasset lyssnar jag numera på P2's morgonprogram Aurora i min MP3-spelare på bussen på väg till jobbet. Britta Svanholm Maniette presenterar de klassiska mästerverken med den mildaste honungsrösten. Hon är ganska fantastisk...

därför, just därför behöver jag inte prova allt
samla på mig erfarenheter som inte hjärtat klappar för
gå över trösklar som ändå inte leder till det rum jag vill vara i
jag har ingen alfabetiskt lista jag bockar av
inget - B för bungy jump
välja det jag vill ha?
det låter så sorterat?
får man det?
kan man det?
välja?
för sånt vet man, vad man vill ha.
tiden springer ifrån mig och tittar bakåt och frågar mig om jag hinner ikapp.


Detta är ingen dikt, även om den är formad så.


Förövrigt är jag på ett fantastiskt dikthumör idag. Jag vill dikta om allt. Om kaffekoppen på mitt skrivbord, hur stor den är och hur mycket kaffe den rymmer, om chefens klackar mot golvet, om solen, om smycket jag ska doppa i silverrengöringsmedel när jag kommer hem, om hur jag ska städa, om hur din själ sitter i dina händer, för det har jag hört.

Jag börjar den här dagen med att planera tidigt sänggående inför kvällen. Med att i tankarna vilja hoppa över det som är själva dagen och gå direkt i säng! Är så där riktigt sugigt trött och när den känslan parar sig med irritation över mina medresenärers tillkortakommanden på bussen till jobbet så finns defenitivt alla förutsättningar för en riktigt dålig dag. Jag har ont i axlarna också! Men åter till bussen. Föreställ dig att du, när du sätter dig långt bak i bussen och ser fram emot att ta igen lite av förlorad nattsömn, känner stark lukt av apelsin och hur denna frukt ljudligt smaskas in i någons mun. Smask, smask låter det från människan bakom dig halv sju på morgonen. Jag byter plats och sätter mig lite längre fram i bussen för att då när jag lutar sätet ett litet stycke bakåt, höra ett svagt aj! Aj mina knän, ynkar sig en kvinna i vad jag tror samma ålder som mig men det går inte riktigt att avgöra eftersom denna har täckt sitt ansikte med en stickad sjal, liksom gjort ett litet huvudtält och som nämnt spretar hon med sina knän så pass att den som råkar hamma framför (mig) inte ens har lov att luta sätet en endaste centimeter bakåt. I irritation över hennes felplacerade knän byter jag plats igen och sätter mig framför en man som har all lov från mig att inte få ett säte nerfält framför sig, väl understött av hans  benlängd, mycket längre än den av mig knäskadade kvinnan. Han har dessutom långt hår som för övrigt det har inte alls med saken att göra. Bussturen kommer således att handla om desperata försök att falla i sömn trots att jag sitter vinklad som ett verktyg man använder för att skapa perfekta hörn med. Läs vinkelhake 90 grader. Nu är jag på jobbet och skall andas mig genom åtta timmar för att gå och lägga mig direkt när jag kommer hem. På hallmattan hade jag tänkt mig att campera inatt. En  enda felplacerad replik riktad mot mig idag kommer resultera i en örfil mot stackars någon. Nej, jag är inte den våldsamma typen, men ändå.

12:35 Update; nu är jag glad igen.

Löjligt att jag finner det ironiskt att jag skrapade nitlotterna med en amerikanskt femcentare, In God We Trust. Som om det ena på något sätt har med det andra att göra? Kan bara konstatera att jag inte köper Triss mer. Vinner inte, aldrig, never ever.

"Kära Fru Elkan!

Tack, jag tycker mycket om ditt bref och ditt porträtt är hänförande,
mer intressant än alla tragedier som skrifvits.
Får man sådana ögon av lifvet eller födes man med dem?"




"Älskade!

Du är verkligen fasligt snäll som skrifver.
Jag tycker allt så mycket om dig, väldigt mycket."





"Käraste!

Idag sover jag hela dagen. Hvad gör du?...."




"....men hvad din själ beträffar, så slipper du nog inte min beundran,
så länge som jag älskar dig och på grund af något egendomligt
sammanhang med detta kommer jag att pina dig och gräla på dig
och skämma bort dig mer än någon annan.

Hinner ej ett ord mer.

Din Selma"





Utdrag ur: Du lär mig att bli fri av Selma Lagerlöf

Min tandställningsskruvande övertandläkande bästa Sylvia slutar på Folktandvården i Hudiksvall! Och jag ska tas om hand av någon annan. Tack Syliva för ditt mycket professionella handlag med mina tänder! Nu är rälsen fin igen, och alla operationskrokar är borta. Några månader till sen åker den av för gott... :)

Jag vill att det ska vara Paris jag bor i just nu och att jag går direkt från jobbet till ett café och där sitter jag och tittar på människor. Sen vill jag hem och äta klenäter, också det i Paris. Vill jag fly så är det alltid dit!



Bild: http://pagure.canalblog.com

Det är det mest ultimata. Jag har boken, jag ska ta reda på vad Selma menade.
Det är måndag, solen skiner, jobbar. Jag har inget mer att skriva.