älskar
Älska SVT. Nu har man vant sig, säger SVT1 istället för kanal 1.
dödslinje
Okej. Klockan arton noll noll ikväll ska alla kläder vara packade. Det ska infinna sig en ro i huvud och hjärta och de välorganiserade flyttkartongerna skall stå staplade i väntan på avfärd. På torsdag flyttar vi.
Äventyrlig
Bland flyttkartonger och snökaos. Och någonstans däremellan ska det första ljuset tändas, fast ingen adventsljustake finns, inte ännu, jag gav bort den jag hade. Måste köpa en sådan och pynta med lite mossa för att på så sätt vara en del av december månad, i väntan på jul. Då äter vi mycket mat och tänker på dem som ingen mat har.
Vinden
Det blåser så att det knakar i fogarna. Inatt trodde jag att fönstren skulle blåsa in. Sånt kan hålla en vaken.
Gud måste vara arg. På mig. Kanske är han frustrerad över något. Eller så vill han bara, för att han kan.
Kroppens värsta, ord som borde strykas
Svål
Hjässa
Munhåla
Armhåla
Vårtgård
Torso
Bål
Ljumske
styrker dig över hjässan
närmar mig din munhåla
vidrör din vårtgård
omfamnar din bål
din torso är stark
fantiserar om dina ljumskar
och vill bygga bo i din armhåla
Barbie is porn
Ingen kan gestalta detta bättre än barbie. Och bättre modell kan man inte tänka sig,
håller smilet utan att tappa gnistan. Jag är impad!
Blanc
Den vita var inte lika bra som den blå.
"Inget hår nedanför ögonfransarna"
"Det är äckligt med hår på benen, och under armarna. Jag rakar mig under armarna och så. Annars kan folk tro att jag är äcklig och okvinnlig och lite extra svettig. Det händer att jag inte rakar benen i perioder, men det gör ingenting eftersom jag är ganska ljus och då är det mindre stötande för omgivningen? Mäns hår är inte äckligt. Eftersom dom är män? Kvinnliga kvinnor har inget hår under ögonfransarna? Män är manliga".
Om man ifrågasätter normen blir man obekväm. I andras ögon. De manliga människorna kan lufsa omkring obehindrat med sitt kroppshår. Kvinnors hår är skamligt. Inte svårt att dra paralleller till sex. Kuvas kvinnors sexualitet indirekt av anpassningen? Man får inte vara som man är. Naturlig skönhet existerar alltså inte, för ingen vill ha det. Och skönhet ligger ju i betraktarens ögon, som idag ofta är påverkade av de bilder vi får serverade, därför ingen efterfrågan. Kanske farligt att ifrågasätta rakning som fenomen? Handlar det möjligtvis om ett indirekt förtryck? Haha. Då måste här förklaras och det orkar jag inte.
Skulle hon trixa och fixa så mycket om hon bodde ensam i en stuga i skogen, eller i ett hus med bara kvinnor? Kanske det, kanske! Kanske hon skulle! Eller inte, för ingen skulle ju bry sig. Vi gör det för männen? För dom liksom oss har förvirrat sig i medias sankmarker och utan deras godkännande är vi ingenting. Den egna normen kanske inte existerar? Frågan är om fitta-som-liknar-upptinad-kyckling-trenden, bara är en trend eller i själva verket någonting som är baserat på...??? Just ja, det är ju det jag inte orkar förklara.
Jullan flashade hår.
Häxbränning nästa.
Om och om igen
Flyttar hem till min hemstad för andra gången. Som om jag blivit en sån som inte kan slita mig, som om äventyret tagit slut. Visionerna om trånga gränder och uteserveringar någonstans i Europa, om nattöppna snabbköp med nonchalant personal, om barer som andas gammal bordell, om gatumusikanter, om konstutställningar, om att sitta uppkrupen i en fönsterkarm och blicka ner på människor som söker människor, om att skriva på sin bok när alla andra sover. Allt det! Allt sådant är bara tramsigt romantiserade. Det kommer inte ske i detta liv. Utom kanske möjligtvis det med skrivandet.
Den Blå
"Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan förflytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit."
(Den blå filmen.)
Såg den just. Var annat än så mycket annat.
Jag vill också börja simma, som hon i filmen. Verkar vara rogivande och det tar tid.
Men då ska badhuset vara abonnerat, ingen simskola eller träningsflåsare att dela tiden med.
Imorgon; Den Vita.
Ett mirakel ska komma
Ska visa sig, ska uppenbara sig, jag är beredd på frälsning. Denna vecka ska allt vara klart.
Egentligen rör det sig inte om ett riktigt mirakel. Bara nytt jobb och ett nytt boende,
i gammal välkänd hemstad, inga konstigheter. <3
Skönhetsmyten
...När jag ändå håller på vill jag tipsa om Skönhetsmyten;
Shit vad den drabbar mig. Får mig att se bakom något, och under stenarna. Jag har alltid vetat att där ligger något stort och obehagligt. Boken får mig vilja lyfta på dessa stenar och jag förundras, samtidigt som jag inte kan låta bli att känna mig grundlurad. Jag känner igen mig i Naomi Wolfs påståenden. Hon går från klarhet till klarhet och påstår något som jag länge inom mig har vetat....Läs den!
Jag citerar en recensent;
"...Naomi Wolf menar att dagens västerländska kvinna, som efter en hård kamp lyckats kämpa sig till ett ansenligt mått av social och politisk frihet, ändå är långt ifrån fri. Hon är fortfarande fånge i myten om den kvinnliga skönheten, som undergräver den säkerhet, självständighet och styrka som hon uppnått under det senaste århundradet. Med en hel arsenal av chockerande exempel attackerar Wolf denna myt. Hon angriper populärkulturens och reklamens makt över kvinnors ansikten, kroppar och sexuella självbild, skönhetsindustrins våldsamma expansion..."
Sammanfattning av Bitterfittan
Jag har just läst ut den. Här är några citat som sammanfattar boken ganska bra. I detta stycke uttalar sig författaren till boken, Maria Sveland, om Carin Holmbergs förhandling Det kallas kärlek. (Som jag förresten alldeles nyss har beställt på bokus, 40 spänn och fraktfritt!)
"....hela hennes avhandling är en svidande uppgörelse och närstudie av ojämlikheten och vardagsförtrycket mellan män och kvinnor. En av hennes teorier är att kvinnors frivilliga underordning gör männens överordning osynlig, för dem båda. Att vi ständigt parerar, täcker över och antar roller och hushållssysslor "frivilligt" likt en medberoende alkoholisthustru. Det är ett resonemang som jag har några problem att känna igen mig i. Att bli medveten om att man är förtryckt är smärtsamt och något jag gärna skjuter upp in i det längsta... Men det som gör riktigt ont är när Carin Holmberg frågar hur det kommer sig att män inte störs mer av sin frivilliga överordning?
Om jag var vit och levde i Sydafrika under apartheid och inledde ett förhållande med en svart man skulle det plåga mig oändligt att vi in den kulturen inte ansågs jämlika. Om jag ändå trots yttre hinder fortsatte att älska honom, skulle jag viga mitt liv åt att kämpa mot apartheid."
"...Hur kommer det sig att män, i kärlekens namn, inte gör allt som står i deras makt för att kämpa mot orättvisorna, patriarkatets apartheid? Och om de anser att makten och tusentals år av patriarkalt förtryck är något som är svårt för dem att förändra, hur kommer det sig då att de åtminstone inte kämpar mot orättvisorna inom deras eget, privata kärleksförhållande?"
Maria-Pia Boëthius utalar sig om innehållet allra sist i boken;
"....Kvinnor måste hela tiden organisera sig, kämpa kollektivt och stå ut med att demoniseras som feminister och "aggressiva" för att upprätthålla och knuffa på jämnställdheten. Det räcker inte med att kämpa privat, i det egna livet. Det räcker inte heller med att bedriva debatt i medierna. Det måste till hårt, oavlönat, slitigt, utskällt - men ofta underbart - samarbete kvinnor emellan. Och männen måste önska en egen förändring och bli solidariska mot kvinnorna. Dit har vi ännu inte kommit. Och det är det som jag uppfattar som Sara Bitterfittas stora sorg; Hur är det möjligt att någon som säger att han älskar mig ändå låter vår gemenskap, vårt äktenskap halka tillbaka i gamla, patriarkala fåror? Ser han mig inte som den jag är? Och vem är jag, som låter det hända?"
Och så avslutningsvis min egna åsikt; bra bok.
Går ut och hittar Gud...
...sen hem igen. Det är en förutsättning om det ska fungera, men jag vet inte var jag ska leta? Förslag? Stanna inne skulle någon kanske säga, lyssna. Konstigt, trots allt och ändå, är jag liksom glad på något underligt sätt. Och efter det, efter att trampat igenom ett oräkneligt antal lövhögar, ska jag börja på en ny bok.
