ankis blogg - reclaim the heart

Och ligga där halva natten. Vaknade två timmar efter midnatt i jeans och hela fadderullan. Hela fadderullan. Att förflytta sin kropp till sängen och fortsätta sova. I vårat kylskåp ligger någonting och stinker, jag vågar inte undersöka vad det är. Rädd för att bli attackerad. Drabbad.  Annars är jag mest glad över de gamla fönstren i vår lägenhet, och hur de bräckliga glasen får solljuset att verka rörligt och bilda ett svagt ljusspel där det landar. Sånt får mig att känna harmoni. Det är en bristvara. Jag fantiserar om att bli bortburen på en bår och förd till ställe på jorden där jag inte behöver göra någonting. Det är sant. Ibland kan det vara mycket betungande att vika tvätt, låter den hellre hänga kvar. Länge, en hel livstid för någon. Alla dem som inte får leva, eller inte kan, eller vågar, påstår sig ha annat i vägen. Jag är inte någon att döma hur människor lever sina liv. Det är så många tider att passa. Så många mallar att passa in i. Inte låta dem ta över. Inte glömma dig. Vad händer då? När dödsängeln sitter på din sida? Vill inte, vill inte. Vill ha det på mitt sätt.

...har jag läst någonstans på nätet.

Att vakna upp i en solstrimma. Eller regn. Men ändå, lite som pånyttfödelse. Kanske vaknar man utvilad och berikad efter nattens sömn. Kanske inte. Kanske vaknar man med hopp, övertygelse, eller så är man redan inställd på att det jag längtar efter kommer inte komma. Men jag ska försöka, ännu en gång. Inte trycka ner känslan i magen. Tvärtom, lyfta den, lägga fram den. Hur sårbar den än är.

Solen skiner, dagg i gräset, äppelfrisk morgonluft. Jag fryser. Jag har vaknat upp i ett land där ett främlingsfientligt parti numera är etablerat i riksdagen. De kommer vara med och styra, ha inverkan på beslut. MÅSTE AGERA! Vi, Du, Jag. Alltid uttala sig om hur hemskt det är. Tjata. Vara övertydlig. Inte tröttna! Bilda anti-grupper på facebook, blogga, göra sin röst hörd. Sin lilla röst. Bilda en kör, som sjunger kanon över hela landet. Många röster blir starka. Kan skrika ut trumhinnorna på de giftiga. Göra det obekvämt för dem, ta mark, ta luft, ta plats. Vara en röst för rättvisa, mot främlingsfientlighet nu när den är etablerad, framröstad och omfamnad av 5,7 procent av Sveriges befolkning. Aldrig, aldrig vara tyst.

Var är Gud då frågar jag mig i väntan på den stora harmonin. Men det finns, det finns, stråk av harmoni också mitt i ett flyttkaos. Som imorse till exempel. Att sitta på en stol vid fönstret mitt i en solstrimma och dricka kaffe. Bra att värdesätta sådant när lägenheten som vi flyttade in i den 6 september inte var klar att flytta in i som avtalat, alltså fortfarande belamrad av diverse taptetseringmaterial. De hade lämnat en lapp, vi behöver mer tid. Och alla grejor? Möbler, kartonger? De flyttades in i den tomma lägenheten mittemot. (Tack för skit.)