Nej jag behöver ingen påse tack till inköpta hårnålar från HM, jag kan frakta dem på annat sätt. Eftersom plastpåsar innehåller innehåller olja och genererar koldioxidutsläpp. Därför, och för att jag har en handväska, fickor, tygpåse whatever och ett plastinferno under diskbänken. 
"Fembarnsfamiljen hade en skuld på 190 000 kronor. Kronofogden hade redan satt ut datum för att auktionera ut familjens hus. Då ryckte en anonym äldre man ut - och betalade skatteskulden."
Varför?
Svar: Ett mycket empatiskt hjärta.
Därför.
Förundras avundas människorna som kan somna på tio minuter och som helt utan omtankar lägger huvudet på kudden och somnar eftersom de är trötta precis som jag är nu, men jag till skillnad från dem kan jag inte få den frid i själen som jag om kvällarna behöver, det är precis som en cd-skiva i mig snurrar snabbt snabbt och det spelar ingen roll hur många koppar kvälls-ro-te jag dricker. Men kanske att boken OM JESUS av Gardell som jag ska börja läsa nu och senare hylla i ett annat inlägg, kanske den kan ge mig en känsla av frid. Jag har också en känsla av att vara kär i någon men jag vet inte i vem. Kanske är det i Baines i filmen Pianot, den som jag sett alldeles nyss, igen för åttonde gången. Godnatt.
Orka att läsa denna!
Det finns folk som far så illa att de inte ens har någon kropp;
bitvis kan deras hår nedstiga,
tum för tum,
längs snillets dysterhet;
sitt sätt har de upptill;
sök mig inte,
glömskans tand,
de kommer som ur luften,
räknar sina suckar,
hör skarpa smällar mot gommen!
De träder ut ur sitt skinn,
och kliar kistan som de fötts i
och stiger med sin död timme efter timme
och faller längs sitt frusna alfabet till marken.
Ack, så mycket! ack, så litet!
arma stackare!
Ack, i mitt rum där jag hör dem med glasögonen!
Ack, i min bröstkorg,
när de köper kostymer!
Ack, i min vita smuts,
av dess sammansvurna träck!
Älskade vare medelsvenssons öron,
Älskade vare de som sätter sig
Älskad vare den okände och hans hustru,
vår nästa med ärmar, krage och ögon!
Älskad vare den som har löss,
den som bär en trasig sko i regnet,
den som vakar med två tändstickor över liket av ett bröd,
den som klämmer ett finger i dörren,
den som inte har någon födelsedag,
den som förlorat sin skugga i en eldsvåda,
och djuret den som liknar en papegoja
och den som liknar en människa,
stackars rike,
den rent eländige,
den stackars fattige!
Älskad vare den som hungrar och törstar,
men varken har hunger att släcka sin törst eller törst att stilla sin hunger!
Älskad vare den som arbetar per dag,
per månad,
per timme,
den som svettas av skuld eller skam,
den som på sina händers order går på bio,
den som betalar med det han saknar,
den som sover på rygg,
den som inte längre minns sin barndom,
och älskad vare den skallige utan hatt,
den rättfärdige utan törnen,
tjuven utan rosor,
den som bär klocka och har sett Gud,
den som har en heder och inte dör!
Älskat vare barnet som faller och alltjämt gråter
och mannen som har fallit och inte längre gråter!
Ack, så mycket!
Ack, så litet!
Arma stackare!
// César Vallejo 1898 - 1938
Serendipity is the effect by which one accidentally discovers something fortunate, especially while looking for something else entirely.
Flöjtscenen ur Sånger Från Andra Våningen. Älskar.
