ankis blogg - reclaim the heart

Nu räcker det. Jag har en massa längtan som frysit fast och kreativitet som vill ut. Men den ligger begravd under snön och det är vemodigt. Ja, faktiskt. Vädret bekommer mig så pass mycket. Jag borde bo i ett varmt land. Borde. Eller också inte.

(Bilden tog jag häromdagen.)

Stötta dem inte med din vacklande självkänsla. För dom äter upp den och växer sig stora på din bekostnad. Nej, sträck på dig och inse ditt eget värde. Vad ska du med magen till som alla vill ha? Magen som alla vill ha. Magen. Alla vill ha den magen. Du med och jag med. Det är något jag inte förstår här. När jag skalar av alla kletiga påbud som riktas mot mig så fort jag går utanför dörren eller slår på tv:n, alla budskap om att jag inte duger som jag är, då slår det mig att allt som oftast är min föreställning om vad skönhet är inte min egen. Jag har, precis som många av mina medsystrar, blivit lobotomerad, radiostyrd, förblindad och kidnappad för att tro att jag behöver se ut som en barbiedocka för att duga. Att jag inte duger som jag är. Att jag måste ändra på saker och ting. För att passa in. Varför? Passa in i vad då? Vilken lag vill jag spela i och vad vad spelar vi om? Vad är vinsten? Kärlek? Men är det kärlek, att bli vald på de premisserna?

 

Det är själen jag betalar med, det är mina fria tankar och min egen vilja som får ge vika när jag är egentligen bara vill vara fri och leva utan samhällets trånga korsett som inte tillåter mig att andas.

 

Därför, brukar jag numera alltid fråga mig två gånger. Vill jag det här? Innerst inne? Magen som alla vill ha? Delar jag den drömmen? Jag måste blunda och fråga mig åter igen. Och för det mesta är svaret nej. Då visar det sig att jag har en egen uppfattning om vad skönhet är, att jag under tvångströjan har ett hjärta som bankar och inget hellre vill än att bli lyssnad till, att jag inte vill jobba mot mig själv, ingen bestraffning i form av tankar som kränker min egen kropp. Förstår du? Kränka sig själv och låta sig kränkas av skönhetsdiktaturen? Och det på bekostad av vad? Av min frihet. Nej tack, det är det inte värt.

 

Krafttag nu för att störta det italienska manschovenist-svinet! Jag är säker på att det går. Tänk om kvinnor över hela världen kunde förenas i en enda stor aktion mot patriarkatet. En dag kanske! För jag är säker på att vi vill.

Det var på Hawaii. Vågen var så står att den nästa nådde berget jag stod på. Jag är säker på att jag står inför något stort och himlastormande?

Att vara förberedd. Värja sig. Skydda sig. Blunda. Inte vara sårbar - för visst fan gör det ont att visa sitt riktiga jag! Det är ju därför barn gråter på ett annat sätt än oss. Och skrattar. Deras själar är fria ännu ett tag. Tills de lär sig att tygla den, och det gör de för det mesta. Inte känna för mycket. Inte ifrågasätta. Vara förberedd in i minsta detalj. Ducka för förändringar. Fälla upp paraplyet. Förbredd! Förbedd! Förberedd! Handla, handla och handla och låsa in sig med alla varor i skyddsrummet, om kriget skulle komma och det kommer, sånt vet man. Inte låta sig svepas med, aldrig någonsin utan att noga ha begrundat innan. Inte tänka; min tid här är begränsad. Inte sätta saker och ting i perspektiv. Alltid samma. Alltid samma svar, utan att egentligen veta om det är sant.

Och jag tänker. Ja, tänk om du gjorde det. Tänk om du satsade på den du är, istället för på din dåliga självkänsla. Jag lovar dig, du kommer inte att tänka, när du ligger på din dödsbädd; Jag borde ha bantat lite mer, jämfört mig mer med andra, jobbat lite mer, älskat mindre, tagit färre risker och begränsat mig mer.

Men visst det kostar på. Någonting får man betala med. Med sig själv. Med sin värdighet tror någon. Ingen ska se mig gråta. Något kanske naggas i kanten av att du är den du är och visar dig sårbar. Kostar att säga; jag älskar dig, att blotta sin hals. För hungiga rovfåglar flyger ovan. Bäst att huka. Huka och kuva.

Nej. Inte alls. Det finns inget att huka för för. Endast imaginärt i dina tankar. Och tankarna äger ingen utom du.

Hittade tre små vita porslinskaniner med rosa runt ögonen på loppis idag. Lite antik känsla över dem och passar perfekt på hyllan under badrumsspegeln. Très chic.

Det du!