Annars kommer det hoppa ut en jäkligt stor groda ur min käft. Padda. Det finns en person i min närhet just nu som provocerar mig till den grad att jag förvandlas till en liten sjuttonårig slibberslabba. Biter mig i läppen. Det är så jobbigt att vara på det här humöret för det triggar mig till att säga saker så folk lyfter på bryna. Dumt va? Det är barnsligt. Bättre att tänka på något gott, såsom min älskade E. Men Gud va jag är trött i armarna dååå efter träningen igår, snart är jag stark. 
Be nice or watch out !
Igår på slaget klockan nitton och tjugofem gick jag ut för att ruska en matta. När jag öppnade ytterdörren fick jag syn på två damer som gick i riktning mot mig! Det tog mig en halv sekund att räkna ut att dessa två kommit för att berätta om Bibeln. Mycket riktigt, de två mycket vältaliga och faktiskt eleganta, nästan charmerande damerna ville bara informera mig lite om bibeln och dess budskap. När jag replikerade med att det är mycket i bibeln jag inte stöttar, till exempel deras syn på homosexuellas rätt att gifta sig etcetera, fick jag svaret att äktenskapet är till för man och kvinna, men annars har man inget emot homosexuella. (Jaha, men dåååååså.) Jag tog trots allt emot de två tidningarna Vakna! och Vakttornet och tanken slog mig att hade det inte varit för att jag var upptagen av mattruskning och annat så hade jag bjudit in dessa två paranta kvinnor på te eller kaffe och testat deras argumentationsförmåga, riktigt grillat dem hade jag gjort.
Om trettioåtta minuter ska jag masseras en snubbe som brukar massera på mitt jobb.
Personalpris. Jag hoppas han håller truten så jag får sova lite. Fniss.
Nej, nu ska jag inte ta sådan ton. Här är saker jag önskar:
(idé från http://wistbacka.blogg.se)
Bo i ett hus med trädgård så man kan gå barfota i daggvått gräs.
Teaterpedagogjobb, eftersom jag är utbildad till det !
Att skriva en HEL bok och få den utgiven, sen flera.
Att driva ett Starbucks i Hudiksvall !?
Designa smycken
Resa runt
Måla fler tavlor
Ha en fotostudio
Och så barn såklart!
( Ja och självklart fred på jorden, och att alla ska vara friska och lyckliga och allt det där.)
Snart är det halloween och jag vill klä ut mig till en söt teatralisk clown med blåmärken runt halsen och kanske lite blod någonstans? Från munnen. Min älskade kommer och besöker mig på lördag, vore något att öppna dörren sådan! Och vad ska de dörrknackande barnen säga? (Nej det är inte roligt). Skräck, jag älskar skräck! Och jag är mycket förtjust i clowner, dock ej traditionella clowner, men harlequininspirerade sådnan, vackra, fula och artistiska. Jag tror jag ska bli clown, som en på sidan grej, utanför det verkliga livet nio till fem, utan för det. Clownen är misslyckad och ensam och har mycket att berätta. Det inspirerar mig ! Jag vill göra en monolog om en kvinna, hälften clown, hälften människa. Det har jag tänkt på i många år. 
Två män iförda reflexvästar sitter längst bak i bussen och pratar, pratar, pratar. Jag hör dem genom P3's morgonpasset. Jag tänker; hur ska jag orka sitta och knappa på ett tangentbord i åtta timmar när det känns som om att ett raveparty våldsgästat mitt huvud inatt? En onödigt lång förklaring för något som enkelt kan beskrivas med; jag har sovit skitdåligt inatt, jag är trött som en gris. Är det för att jag tränar för sent på kvällarna, är det för att min säng står i fel energifält, blir jag speedad av proteinpulvret jag dricker, är gud arg på mig, håller jag på att förvandlas till en vampyr?
Men hjärtat känns varmt. Alltid något. På en måndag. Jag har just ätit en kärleksfullt tillagad gryta med lax a'la the one I love. Vissa har det i händerna, det dom vidrör blir till guld. Vi hostar, fryser och beklagar oss och driver med systemet, ungefär så är dagen på jobbet idag. Och jag längtar, ännu en gång. Till något annat, till nästa år, nästa era, till E, till en katt, till en hund. Till ikväll, träna-fika med kompis-sova-drömma.
Åh, dagen gick och klockan är snart arton noll noll. Jag kommer kliva på bussen arton och tjugofem och en timme senare kliva av, möta B, gå och köpa något att äta, något onyttigt, för vi unnar oss sånt vi människor, vi säger att vi förtjänar det. För det är vi värda, visst är vi? Och kvällen kommer vara mörk och vi kommer att äta och se på Idol och säga att han är bra, hon var dålig den här gången. Sen kommer natten och jag får sova och om jag har tur drömma, kanske få ett tecken, att jag är på rätt väg. Sen kommer nästa dag och den heter lördag i almanackan. Jag kommer kliva i lövhögar, dricka kaffe, räkna timmar, minuter. Snart får jag hålla din hand.
Spikmattshelvetet hjälper inte ett skit, jag sov som en räka inatt. Dåligt alltså. Ja, jag har köpt en sån där tortyrmatta och kanske, trots min klagan just nu, så får den mig att slappna av lite. Men det verkar bara så sinnessjukt att lägga sig på plastspikar? Men hundar är mjuka, här är två av mammas, hon har tre. Jag är nästan lite besatt av hundar, älskar !!
Att äta liiite choklad till kaffet, en liten liten liten oskyldig och harmlös Plopp från den stora farliga godismaskinen på jobbet. Jag kan inte låta bli att drömma mig bort, till framtiden, du och jag frendship set on fire, thats love! Jag hoppas. 
Jag har kvar känslan i kroppen av de sjukt störande tonårskillarna på bussen imorse. Du vet; lyssnar på runkmusik på mobilen, skränar, skrattar målbrottsaktigt, vansinnigt mycket vax i barret och är 17 år. Jag ville slå på dem på kinden och skrika; Ni tar min buss-sovtid, gör mig svarta i sinnet och får mig att vilja svära, svära åt allt jag ser! Men nu sitter jag här, på jobbet 09.00 - 18.00, står ut. 
Dimmig stadssjö genom bussrutan imorse.
Klockan två, mitt i natten. Varför? Men nu känns det som om att kroppen gjort sig av med någon dålig energi, svettats ut onda andar. *Skratt*. Man kan ju alltid hoppas, att de är borta nu. Nej jag tror inte på sådant, bli inte rädd. Peace in mind. Men jag har googlat på ämnet, smått hypokondrisk som jag är, och inte funnit något farligt.
Har just ätit en sån där vit baguette med pålägg som ger dåligt samvete för s å d a n a kan man ju inte förtära utan att förvandlas till en kolhydratstinn klump? Nej, skojar bara, till största del. Skojar med mig själv. Utanför ligger ett tunt snötäcke, inte ett skirt sådant, men ett blaskigt. Det har varit en helg i älskade vänners anda. Många tankar, samt ett beslut; aldrig igen ska jag lyda gamla demoners kommandon. Jag ska begrava dem. Aldrig ska jag fly. Nej, stanna och lära, känna efter och lyssna på hjärtat. Jag hoppas Du vill ha mig igen och jag lovar att vårda dig ömt. Länge. 
Bilden föreställer en hello kitty som ligger på tork efter att ha fått sig en omgång
hudlotion av min väninnas tre-åriga dotter. Frukostbord, söndagsrealism, samtal.
Hemma hos älskad vän.
Spiller tårar på oss dödliga. På oss alla som förtjänar; ett kallt regn, ett spikfall, kalla vassa spikar från himlen, det är så vi uppfattar det. Jag vill också gråta, några milliliter på tangentbordet, på jobbets tangentbord, men det gör jag inte. Istället går jag på toaletten och panikviftar med tassarna framför ögonen. Vift vift, snyta snor, ut igen, till folket, glasögon på, sådär! Jag börjar allvarligt fundera på om det är något fel på mig? Känslomässigt störd. Psykopat kanske. Eller är det bara konsekvenserna av en för evigt alkoliserad och frånvarande pappa? Pappa, nej jag orkar inte prata med dig. Du var aldrig där för mig, så varför skulle jag? Du simmar runt i en flaskjävel, jag orkar inte mer sånt. 1. Ikväll kan jag välja på följande: åka till M och prata om allt, äta mat, dricka tröstvin och sova över hos henne, min kära barndomskompis. 2. Gå och träna eller inte träna, vara hemma och se Idol, dricka tröstvin och analysera mig själv, därpå gråta floder av känslor som inte kan beskrivas med ord (möjligtvis också skicka 1000 sms). 3. Gå på krogen och leka social, prata med alla, sträcka på ryggen som en svan, se lycklig ut. Men nu i två minuter, känns det lite bättre igen.
Jag tycker synd om mig själv för att det är måndag och för att jag är trött som en fossil. Ibland på morgonen efter att jag duschat och ätit frukost, brukar jag känna med handen under täcket och det är alltid så varmt där. Sovet ligger liksom kvar i sängen och är fortfarande varmt. Jag är förkyld och kan inte träna idag. Men det är bra att jag KAN bli förkyld, det betyder att jag slappnar av mer. Förr blev jag aldrig sjuk, på vakt hela tiden och spänd som en fiolsträng. En sådan sätter sig inte ett virus på. Nu kan jag till och med slappna av fast det inte är nystädat hemma. Jag antar att det är framgång.
Varje fredags så ansvarar några för fika på jobbet. Då svullar vi lite extra och glädjer oss för att det är fredag och att vi får lov att komma hem till våra liv, för nu är det snart helg och vi ska hinna med allt, förverkliga oss själva, vara ute, vara inne, tända ljus, kanske hålla någons hand och om inte det, så kanske bara gräva ner oss i 48 timmar. Själv håller jag på på ytan och åker och shoppar med kompis B imorgon.
Alldeles nyss fick en kollega till mig röda rosor av sin man och de har varit ett par i elva år! ELVA ÅR! Helt utan anledning fick hon dem! Alla män som inte ger blommor till sina kvinnor/tjejer, Ni suger kamelröv! Om jag har alldeles för höga krav på de stackars männen? Nej, det tycker jag fan inte men jag ska bli lesbisk, för inget blir som man tänkt sig i alla fall! *Skratt*.
Inte för att jag tror att något skall hända, men för att jag sitter här på jobbet och utanför skymmer det. Skymmer som i en saga om bröderna Grimm. Jag har bokat tid hos frisören (klipp och färg jag måste jag vill pröva att se snygg ut), torsdag kl 16.30 efter tandläkarbesöket. Jag ska till käftis igen och dra åt rälsen. Kan himlen vara melankolisk? Och smitta mig med all sin dysterhet? När får jag svar? Ett annat svar har jag fått, jag ska på lägenhetsvisning nästa vecka. Jag tror det blir jag som får den.
Här sitter jag på jobbet och äter keso med värsta dyra och supernyttiga müslin! Ett litet mellanmål såhär runt 10 snåret. I natt drömde jag en dröm som sa saker till mig och visade hur annorlunda livet hade blivit om jag gjort ett annat val tidigare. Bra eller dåligt? Vet ej, men annorlunda i alla fall. Jag står just nu inför ett annat val och jag önskar att någon kunde peka med handen och säga; gå dit, det är det rätta för dig din förvirrade trettioettåring! Men nej, ingen vägvisare har uppenbarat sig. Och imorse vaknade jag klockan fem, klockan 05:00!! Varför igen? Blir ofta så, ligger och vrider och vänder mig och tror väl snart att det är andar som väcker mig.
I morgonens mörka timma ligger jag och omotiverar mig själv till en ny dag. För så är det att vakna upp på en måndag. Speciellt när man vaknar mitt i vargtimmen (läs klockan fyra) och har svårt att somna om. Varför det? Men tanken på mitt nya liv fick mig trots allt att gå upp i tid, för att slippa stressa mig genom min morgon. För i mitt nya balanserade liv ingår nämligen att äta en nyttig frukost. SÅ ATT JAG ORKAR TRÄNA! Jag lyckades med mitt mål förra veckan; att träna tre gånger, och det gör sig behagligt påminnt genom träningsverk i muskler som jag inte ens trodde fanns i min kropp. Imorse åt jag en frukost som var så nyttig att jag nästan exploderade! Groddar, keso, rågbröd och havregrynsgröt och grejer! Nu ska bara mitt övriga liv också anta en mer balanserad form. Men nu; jobba!
Jaha, ingen huvudvärk?! Bara det är gott nog för mig. Ett huvudvärksfritt huvud och tanken känns ganska klar den också. Kanske jag skulle samla mina tankar och ställa dem in på ett träningspass idag? Har ju köpt ett årskort på gymmet, ja ganska drastiskt från att inte alls har tränat, (i alla fall inte på länge). Men nu jäklar. Jag kommer bli värsta muskel anki. Igår bjöds det på bål hemma hos B, bara flickor var vi och jag fotograferade statyn i fönstret, stackarn! Jag tycker så synd om honom.
Ibland har man tur va, också som vardagsclown? Fin-dukat-tacos-bord och nån liten slumpmässig öl till trevligt sällskap. Precis vad jag behövde igår. Idag solen skiner igen och jag vaknar upp med huvudvärk som inte vill ge med sig trots intagandet av två alvedon. Det är väl alla syndiga tankar som tar ut sin rätt. Haha. Gå på stan? Kanske. Gå ut ikväll? Kanske det. 
Frukost: Pocherade ägg, toast och kaffe. Tankar: Hur ska det gå med allt? Tänk om jag just har gjort världens största misstag? Väder: Blå himmel och strålande sol. Dröm inatt: Mardröm, det var knivar och hemskheter. Dagens citat: "Sucka mitt hjärta, men brist dock ej" av Mark Levengood.
Jag är för varm, har feber. Därför fryser jag som en gammal gurka längst inne i kylskåpet, en sån som möglat innanför gurkplastet. Jag är hemma, vill inte göra någonting, möjligtvis läsa "Kinesen" av Henning Mankell - nittion bestialiska mord i en och samma by, en by som dessutom ligger utanför Hudiksvall...mina trakter, scary. Annars, nej annars ingenting. Men frukost ska orkas med och tvätta lite. Sen in i snutarnas värld.
