Snart åker jag!

Annars, annars, har jag ny båge på den fina tandställningen,

Det finns ingen hejd.


Så här är det
Jag tycker att det är vår. I mitt blodomlopp flyter en vårbäck fram och jag har sett istappar tappa greppet om hustak, vårskor i skyltfönstren, jag har hört en tidig fågel sjunga, och faktiskt, hör och häpna; släppt ut en fluga genom fönstret. Men inte visste väl jag, att fjärilarna redan hade lyft sina vingar. De må vara en syn för mitt inre, men den är ack så tydlig och klar som kristall och inte minst gör den sig påmind i magen.
Bild:blind.com
Semla till middag.

Det är inte utan att jag dör en liten smula.

Nu vill jag berätta om Farmville.
Hur lustigt det ter sig att jag faktiskt är lite hakad på denna Facebookapplikation med tanke på hur anti jag var över alla dessa Farmville-requester jag ständigt ignorerade för någon månad sedan. Men nu, nu har jag min egen farm och tro mig, den måste skötas! Med omsorg. Annars ruttnar grödorna och alla dessa djur som ska mjölkas och borstas och allt. Det är inte utan att man har lite och stå i. Hittade en sida med Farmville cheat codes!
Jag tapetserar om här inne.
Jag gör ingenting. Jag drömmer mig bort till en tillstånd av vilja sitta stilla och läsa en bok. Till ett intressant möte. Man vill ha hela människan. Ingen bär på ett tomt bagage. Jag har ont i axlarna. Dagarna kryper fram. Dom har klister på knäna. Ibland fnissar vi på jobbet, som trettonåringar! Jag är så artig mot kunderna att jag nästan sätter i halsen. Sväljer huvudet. Dom skulle bara veta.
Du ljuger min lättja
Jag batteriet
Du är mitt ansikte
Du naveln
Och mig din isen
Du är den avundsjuka och jag gest
Du och jag citron krydda
Jag är te, you're the cup
You and Me gitarr
Jag är regnet och ni är mina droppar
Du är ja, och jag tvivlar
Du är den buketten jag blommor
Du är aorta och mitt hjärta
Du är nu min lycka
You're glaset jag vinet
Du är gräset och jag gick med i
Du är vinden Jag är stormen
Du och jag fladdermus bollen
Du är min leksak och barnet
Du är den gamle mannen och mig tid
Jag iris tu es la ward
Jag krydda upp papilla
Du vatten precis och min mun
Du och jag gryningen himlen s'couche
Du är kyrkoherde och mig full
Du ljuger min lättja
You're my gepard hastighet
Du är den sidan jag smeka
Jag är fan av din syndiga
You're Heaven Earth I, um
Jag örat på din musik
Jag solskenet din tropiska
Jag är din piptobak
är glad jag är blixtnedslag
Du är utbudet och notera mig
You're matchen lågan mig
Du är den värme jag är lat
Du är den letargi och jag tupplur
Du är cool och jag regnet
You're the ass jag är ordförande
Du är platt och jag är skarp
You're the Laurel till min Hardy
Är du njuta av min andedräkt
Du är min mustasch Trotskij
Ni är alla delar av mitt skratt
Du är Siren song of my
Du är mitt blod och ven
Du är aldrig på min alltid
You're my love you're my love
It's in your gut.
Hej, du vet väl att man ska lyssna på magkänslan i ur och skur i nästan alla lägen och gör man inte det kan det bli fel fel fel. Det är din intution som ligger där och gör sig påminnd i form av något du redan vet. Nästan som att vara jagad av någonting. Den släpper inte för ens du lyssnar. Så är det för mig. Som om jag väntar på något? På en detonering. Är det av godo eller ondo, jag vet inte. Men känslan gör mig orolig. Att inte ha kontroll. Jag är på jobbet, rent fysiskt i alla fall. Lyssnar på Sophie Zelmani - Broken Sunny Day. Mycket passande.
Old gone days
Got as new today
Like I wouldn't have known
I count the years
Now to seconds
Like I wouldn't have known
What I dropped on my track
I can now feel on my back
Like I wouldn't have known
Old cured ways
Fell into happy today
Like I wouldn't have known
This is a sunny broken day
This is a broken sunny day
I found the place where they'd rest
But some memories won't settle
With the past
Like I wouldn't have known
What was once my excuse
Must be the same again I'll use
Like I still wouldn't know
This is a sunny broken day
This is a broken sunny day
/Sophie Z
Hitills.
I'm more than greatful...
Hela Hudiksvall sover.
Klockan är tidigt, tidigt på morgonen. Hela Hudiksvall sover, men jag är vaken, om än bara fysiskt. Snön knarrar under skorna på ett sådant sätt som påminner om när man äter knäckebröd och tuggandet hörs i hela huvudet. Så, fast knarret hörs i fötterna, i hela kroppen. Väl på bussen, så var det bara chauffören och jag. Jag jobbar idag. Det är tyst och lugnt som graven.
Snart faller alla bitar på plats.
Men just nu gör det bara ont i axlarna. Allt detta valsande på tagenterna. Men det är mitt jobb. Att skada axlarna...Höhö, nej nu ska jag inte vara så bitter och cynisk. Jag menar, jag har ju faktiskt ett jobb! Sen att det inte utvecklar intellektet, själen eller någon annan i människan viktig komponent är ju en annan sak. I mig har nästan vårkänslor börjat spira. Säg mig, är det inte lite för tidigt ?
Kontraster.

