ankis blogg - reclaim the heart

Om jag var själv på en ö? Hur skulle jag göra då? Den frågan brukar jag ställa mig själv när jag står inför ett beslut. Och den där ön är i själva verket en mental ö, en omskrivning för att leva utan att låta sig påverkas. Det kan handla om något så enkelt som samsova med bebisarna, om att ge dem välling eller inte? Eller om min egen frisyr. Det kan också handla om hur jag vill leva mitt liv, var jag vill leva mitt liv och så vidare. Om jag var ensam i universum och inte lät någonting påverka min hjärna när ett beslut skall tas. DÅ? Ja, då blir ofta beslutet något annat än det jag först tror att jag vill. För mycket flimmer, för mycket sus, för mycket av allt kan göra mina beslut oärliga och icke-mina. Det är som om halva min hjärna består av samhällshjärnan, en hjärnhalva som är mer eller mindre lobotomerad och en produkt av en marknad och ett system. Och den andra halvan är mitt rena, sanna jag. Jaget som vet vad jag vill och kan och som går hand i hand med hjärtat.