Helst av allt vill jag ligga kvar i sängen och lyssna på de svävande bilarna på väg mot sina ärenden som jag antar att de har. Tror inte att så många av dem kör planlöst runt en måndagsförmiddag i slutet av maj.
Men vem vet? Jag har redan skrivit om hur man kan höra på asfalten,
däcken mot asfalten, att det är sommar.
Du vet, knastrande grus mot Michelingummit. Jag skulle kunna skriva en hel avhandling om det. Om kärlek. Sen blir klockan bli halv ett och jag går upp för att dricka kaffe utomhus i nattlinnet som jag inte har och grannarna skulle komma hem och ha bråttom,
för snart är lunchen slut, och ge mig en
vissa-kan-dom-blick och jag skulle besvara den med ett glatt
Godmorgon.
