Min alldeles egna tid
Jo, man får prata om egentid också när man har barn, också när man har tvillingar. Man får fantisera om följande:
Vaknar. Vaknar och somnar om trots att solens skarpa strålar skiner in genom fördragna gardiner och nerdragen rullgardin. Sen vaknar jag igen, sätter på kaffebryggaren, tar på mig kläder och går ut. Det är varmt, medelhavet har kommit på tillfälligt besök med sina fuktiga nätter och torra dagar. Jag möter cyklande familjer med cykelkorgar fulla av picknick. Jag hör knastrande bildäck mot asfalten, kanske möter jag också en och annan bedagad tant med hopp om livet, för trots att hon är bedagad, eller kanske just därför, är hon lycklig. Hon har lärt sig att vara sitt äkta jag tänker jag när våra blickar möts och hon ler ett erfaret leende. Framme på bageriet köper jag ett bröd bakat enligt någon gammal tradtion, utan några tillsatser. Det har säkert jäst i minst hundra år tänker jag, betalar till tjejen bakom kassan och går tillbaka hem. Kaffet är klart, såklart är det klart, och förvandlar köket till mitt livs novell med sin aromatista doft. Jag sitter mitt ibland dem, drömmarna och de långa tankarna, inomhus, för att jag kan, för att det inte är någon brådska. För att solen kommer skina imorgon igen.
