Om hon den långbenta
Om hon som förstår innebörden av en fladdrande gardin en sommarmorgon. Att det inte bara är en fladdrande gardin i sin enkelhet. Det är så mycker mer än en fladdrande gardin i sin enkelhet. Det är allt just då. Eller en balkong en kväll i juni. Om hur vemod kan vara vackert och hur perfekt gestaltat det är i Timmarna. Och att ja, en människa kan vara Drottningsylt*. Symboliskt alltså. Hon med de ärliga och stora ögonen som är frikopplad från de roller som samhället regisserat och tillhandahåller. Istället låter hon hjärtat regissera och ur det kan resultatet inte bli annat än en underbar människa.
(*Jag förstår precis vad hon menar.)