Förtrycket

Anki, jag vet! Fan! och jag brottas DAGLIGEN med mig själv kring det hela... DAGLIGEN utkämpar jag en kamp mellan att tycka om mig själv som jag är, för den jag är OCH att avsky mig själv för den slappa huden där, rynkan här, celluliterna där.
För mig började förtrycket redan i lågstadiet, och i så unga år fick jag veta att jag inte passade in, inte dög. Det är SKITLÄSKIGT att ha barn... Tänk om de råkar ut för samma som jag, eller ännu värre, tänk om de blir förtryckarna? Tänk om de börjar mobba? ÅNGEST
Kram från en Filifjonka...
skyller det väääldigt personliga ovanstående på lite för mycket rom i avsikt att bota förkylning Fler bilder av den här typen! Visa kvinnor/människor såsom vi verkligen är!
Fina Mia, isåfall är rom bra för själen om det tillåter oss att vara ärliga och personliga...Men visst är det tragiskt hur lätt det är att bli offer för medias förtryck trots att vi kan vara väldigt tydlig i våra ståndpunkter när vi känner hur FEL dom egentligen har...Yta har tagit oproportionerligt stor plats i samhället och är man emot det så tror jag att det enda man kan göra är att älska och acceptera sig själv (för att jobba emot det mediala skönhetsidealet vars främsta uppgift är att sälja en ouppnårlig vision...)....det kommer garanterat att smitta av sig på våra barn och omgivningen runt omkring oss...Så FÖRSÖKER jag tänka i alla fall.
Kram!