Hur tror man på Gud och allt det där?
Det brukar jag fundera på ibland. Senaste dygnet har varit en hjärtvirvel av förtvivlan skapad av mig själv. Antar jag. Som att slita hjärtat ur kroppen och lägga det i frysen, sen tina det i micron på allt för hög värme. Det blir hårt i kanterna av det. (Gör inte det!) Sen in i frysen igen. En oro så fundamental att hela jag förvandlas till ingenting, till en dimma, till kokande vatten. Men nu, nu känns det bättre igen. Tack.
