Alltid finns det något
Att oroa sig för. Att vara orolig! Något finns alltid. Sån här knyta-sig-i-magen känsla. Andas, släpp ner spända axlar, förlita dig på GUD. Ja, jag skrev Gud, utan att helt veta vad jag menar, för inte tror jag på biblen inte. Förlita dig på dig själv. Ett separat inlägg om det kan tänkas vid annat tillfälle. Men att släppa taget. Det finns alltid något och igen, åter igen, den där gnagande känslan. Lägga upp hela maginnehållet på köksbordet, tarmar och hela alltet för det gör sig bara påminnt i magen, här varsågod och se hur orolig man kan vara! Man vill ju bara att människorna i ens närhet ska ha det bra. Mamma, ta hand om dig nu snälla! Mer kan jag inte önska. 
