Till Ane Bruns toner..
Konstaterar jag, att aldrig, aldrig blir det som man tänkt sig. Ibland vänder livet på en sekund och så står man där med bortblåst paraply i regnet, men se där; är det inte soljäkeln som tittar fram? Jag som trodde att den förvillat sig i ett annat system. Men nu sitter jag här, accepterad, fast jag har just berätta hur skev jag är inuti. Och med ny hårfärg. För visst måste vi visa världen att vi är nya. . .
