Om den här dagen vore musik
så börjar den som en hackig technoskiva och allt känns nästan okontrollerbart, i alla fall det faktum att det första jag tänker på är OM och OM och OM detta skulle hända på jobbet, sen övergår den i en enformig poplåt för att faktiskt avrundas med en känsla av klassisk musik, tänk det ska inte mer till än några glada leenden. Men där i mellan en fråga från min egen far, du fyller 30 i år va? Han om det och jag om mitt och så min egen stolthet att jag i alla fall i de små situationerna kan använda stora ord och se hur också den gråaste sten faktiskt glimmar om bara man låter solen skina på den.