Ätstörning?
Nej kanske inte det, men jag får nog bara acceptera att jag för några veckor sedan hade ett kylskåp fullt med frukt och grönsaker i tron om att den sunda stilen trots allt vinner i längden om det vore en tävling mellan den och den osunda. Några veckor gick och jag blev tvungen att ge bort all min frukt till min fruktälskande mamma innan den började ändra färg och gå iväg av sig själv eftersom jag inte åt av den och föredrar att kalla mig själv för klimatsmat och sådana som oss kastar minsann inte mat. Numera består mitt kylskåp av en visserligen relativt kolhydratsfri kost, då jag denna vecka låtit mig inspirerats av den allra omiljövänligaste dieten av dem alla, nämligen; Atkins, men vi snackar alltså vitvaran fylld med nästan bara kolesterol! Och utöver ketchup och diverse andra standardvaror står ett gäng ölburkar och ölflaskor och trängs. Äckligt va? Som om jag vore någon slags slitzdreglande ungkarl, ätandes chorizo och drickandes öl och tittandes på hockey varje kväll? Jag som nästan var vegan för ett halvår sedan! Jag kan inte bestämma mig och den gyllene medelvägen verkar trist att gå. Men nu är min halvdana Atkins över för denna gång och jag firade med den mest kolhydratsfyllda rätten som finns, och B:s underhållande sällskap. Säg mig, är detta vackert?
