ankis blogg - reclaim the heart

Nu är jag där, det var längesen. Ett offer, jag är fast, sitter fast med foten, men själen, tankarna, hjärtat, jag är är beroende av min nokia (ännu mer än annars), av tiden, av tankarna, hur ska det gå, jag får panik, jag är lugn, jag kan inte äta, tänker ljusår framåt, tänker för mycket, tänker inte alls. Jag är kär! Ett välsignat tillstånd men dock så mycket utom min egen kontroll att jag nästan, bara nästan vill rymma! Det känns som Alice underlandet och alla korten i leken bara blåser iväg med vinden.


Je a trouvé cet image sur le web. (Var det riktigt franska tro?)