Vagn tre, plats fyrtioåtta.
Sitter på tåget och är mobil i min livsstil. Status; ogift, inte singel. Semester. Om tjugofyra timmar Madonna. Framför mig en liten familj med ett barn som gnäller. Sju meter från min plats en unge som sjunger, mycket fult. Jag har ont i axlarna, massage i Göteborg? Kanske. Det kan inte kallas sång, ungen ljuder falska toner, sjunger; ett två tre fyra fem sex och så vidare och det stressar mig. Jag vill ha kraftig tystnad. Håll käften tänker jag och suckar demostrativt. Sorry, så får man inte tänka om barn.
Fönsterbudda från förra fredagen.
