Jag är en vuxen flicka rädd för råttor.
Att gå ut klockan tjugotre för att införskaffa sig något att äta eftersom frukost ska intas på morgonen och inte på kvällen och ja, jag får äta, även om byxorna i butiken var för små. Att på vägen uppleva två råttor som med hundra meters avstånd susar förbi mina sinnen och då att skrika, att bli rädd, att koppla samman den med den rådande finanskrisen och nu går det utför Göteborg, ni har råttor på vägarna! Sen att höra killen i kassan på seven eleven påstå att vasagatan kryllar av råttor bidrar ju inte till att lugna mina tankar, men motsatt. Att på vägen tillbaka tycka att varje man jag möter är en potentiell våldtäksman, varje torkat blad på marken en råtta, och tänka att det bara finns en i hela världen som kan trösta mig just nu, men han är inte här; är att ytterligare bidra till mörka tankegångar. Och det hela kantas av varm fuktig luft som bär tonerna av Madonna, som ikväll ger sin andra konsert i denna stad. Ibland är livet underligt.
Säg mig, är de söta ?
Säg mig, är de söta ?
