Engelskt
English breakfast idag. Eggs, bacon and a slice of toast. Lyssnar på Unni Drougges program om mäns sexualitet - viagra borde förbjudas på radio 1. 15 grader ute. Hösten är här. Hej då.
Konstgjorda tårar
Apoteket säljer konstgjorda tårar för Dig som är helt i avsaknad av sorg. (?)
Vad ska vi göra idag då?
Bättre väder, lite mer av sommar idag. En sån dag som jag vill läsa, läsa, läsa. Kanske blir det fullt av moln snart igen och jag tappar visionen av mig själv. Jag klagar på värmen för första gången någonsin tror jag. Min nya kropp måste ha skugga trots att det inte alls är värmebölja. På sä sätt.
Besluten
Ann Petréns Sommar i bakgrunden, och hennes teaterbubbla. Hyfsat städat hemma. Ska jag äta stekt ägg och dricka kaffe till? Eller tvärtom? Jag äter inte frukost för ens nu, klockan 13, det är allt för sent. Besluten äro många och har antagit en annan form än tidigare. Vilken kaffekopp? Den sedvanliga lilla knubbiga med blå hjärtan får det bli. Jag vill inte dricka en hel Starbucks-kopp på en gång, utifall vi ska ha kaffe s e n a r e igen under dagen. Du och jag. Du vet, max tre koppar om dagen ju. Två stekta ägg och lite bröd fick det bli. Ungefär i den här andan kommer dagen att fortsätta och ute är det inte alls så somrigt som det borde vara.
Les fleurs
Buketten med smultron i pallad från vår innergård. Till Elin 7 år, grattis!
Han sjunger och jag facebookar.
Så är livet just nu i denna stund.
Tar en paus i sovandet och går upp och diskar.
Klockan är 02:42 och jag vaknar upp i soffan. Råkade somna där ännu en natt. Det är teven som väcker mig och drömmarna. Drömmarna som i vaket tillstånd ter sig helt irrelevanta.
Varför drömmer jag att det är vinter? Varför drömmer jag om gamla vänner som åker bil över halva Sverige för att leta sin sons borttappade glasögon hemma hos mig? Och vi hade knappt något att bjuda på, tre torra bullar av olika sort och kaffet som redan stod på bryggaren. De hittade aldrig glasögonen, var tvunga att åka vidare. Men först letade vi. Gick på stan mitt i natten och bevittnade ett slavfält. Ja, slav. Det pågick ett slaveri där ute. Någon fick dra en annan människa på skidor mitt i den kalla och vinande vinternatten. Allt var tumultartat, hoper av folk som hävdade sin rätt. Jag var rädd i min egen stad men skyddad av en stor och (vit) björn. Jag höll honom hårt i handen på ett nästan krampaktigt sätt, som om jag vore elva år.
Och där någonstans vaknar jag. Jag har fortfarande bikinin på mig. Jag går in i köket. En liten skål med vitökssmör står lämnad åt sitt öde på köksbordet. Jag vill inte vakna till stanken av vitlök så jag ställer mig och diskar gårdagens middagsdisk, det är inte mycket alls. Sen, stor spindel på badrumsgolvet. Jag hoppar till men minns tanken; herregud vad kan den göra mig? Ingenting. Sen släpper jag ut den i det fria.
Om sömnen...
...och hur den delar mig i två delar. En del av mig tänkte "imorse" när klockan redan var elva och jag vaknade, aj aj och jag som skulle vakna tidigt och sitta där i morgondimman med mitt kaffe och kanske skriva något och lyssna till hur trafiken utanför sakta ökar i frekvens. Allt det där romantiserandet! Jag är sannerligen en romantisk själ. Men kroppen tänkte inte. Den kände bara, så skönt det är att sova ut, att ligga och dra sig, att vakna och att somna om igen. Och se, dagen blev ju bra ändå, trots missad morgondis och inga romaner blev skriva idag heller.
"Ordning och reda, horhus på fredag"
Men oj!
De som hängde med här inne har sakta men säkert klingat av och konstigt är det inte alls med tanke på intervallerna mellan blogginläggen. Jag antar att det är min kropp som upptar min själ och min hjärna allt för mycket i dessa tider. Och vilka tider det är när man väntar tvillingar. Det är en välsingelse och jag känner mig lite som ett helgon! Jag älskar kroppens förändring helt enkelt och räds inte gravidkilon eller något av det andra. En graviditet är ett under och jag tackar ödmjukast för att två bebisar skall komma till oss i november!
Idag är en sådan där vidunderlig och märklig dag, inte enbart för att solen strålar från klarblått men för att jag har fått en del budskap singlade över mig och jag fångar dem på ett lika självklart sätt som han den långe alltid fångade lyra på brännbollen när jag gick i fyran. Med risk att låta lite new age eller så, men man skapar det man vill ha, sina mirakler, de finns där, öppna ögonen och se.
Tack.
Hej
Jag är här och har konturer, flyter inte ut. Samlad. Solen är också här också och så många böcker som ligger olästa. Är ledig nu. Är förväntansfull. Ska gå ut i den höga himlen och vänta på dig.
Just ja!
Det verkar som jag har en slags bloggpaus. Och den går inte av för hackor! Men så fort jag har huvudet fullt av snurriga tankar som behöver broderas ut kommer jag blogga igen. /Anki
Det händer så mycket nu
Inget har någonsin varit viktigare än det. Därför finns inte plats för att blogga just nu. Men sen.
Jag ger det en timme
Det ligger ett tunt lager av damm i hela lägenheten. Inte en pinal är förskonad, bär en slöja ack så skir. Eller; fy fan vad dammigt det är här hemma då! Och fönstren, för att inte tala om fönstren! De liknar mest en rallybana och jag undrar vad alla dessa spår kommer ifrån? Kanske, kanske jag skulle ta en tur med dammsugaren, för mindre påtagligt lär dammet inte bli. Jag ger det en timme.
El Pauso
I'll be back!
Tidstjuven
Tid är en bristvara har jag hört. Det är en raksträcka tills nästa dag, samhällets pulsklocka på ditt hjärta. Det är en evig kamp mot klockan och dessutom, sorligt nog, klassas tid som pengar. Hur ska man egentligen hinna allt som man vill och borde göra?
Tänk dig, en familj på fem personer, två föräldrar och tre barn. Tänk dig när de kommer hem från sina respektive dagupphällen, dagis, skola och jobb. Hur ska de hinna umgås? Maten ska lagas, det skall skjutsas till fotbollsträning, och förberedas inför nästa dag.
För att inte tala om den tid som rättvist skall fördelas framför tv:n. Eller förresten, de flesta familjer har idag fler än en tv-apparat vilket gör att Hockeykväll och Idol inte alls behöver orsaka kollision på grund av samma sändingstid. (Eller något annat informativt som nu kan tänkas konkurrera om din uppmärksamhet). Det finns så mycket där i teven som måste ses och när man dragit sina dagliga bördor i mål är tv-tittandet det ultimata sättet att varva ner på (?). Det kanske går en si så där, två-tre timmar varje kväll. Ibland fyra. Det blir lätt så när den platta och dyra 40-tummaren står och gör sig påmind och bedyrar familjens status. Klart man har platt-tv! Och den ska vara stor. Helst 60-tum. Titta vad vi kan!
Men vad skulle hända om familjen bara för en kväll lät glömma sin tv? Om de täckte den med ett vitt lakan likt en möbel i ett dödsbo. Vad skulle de göra istället? Prata?
Det verkar paradoxalt på något sätt, att vi i dagens maskinella och halvfabricerade samhälle där vi dekorerar våra Mio-inspirerade fondväggar med budskap om att Fånga Dagen eller Amor Vincit Omnia (kärleken övervinner allt), har så lite tid och att vi är så stressade när det i själva verket handlar om att prioritera rätt. Så jag tänker fortsätta att tro att stress och tidsbrist är mer eller mindre självförvållat tills någon kastar ut teven och bevisar mig motsatsen.
Eller så är det bara jag som har fått Carpe Diem helt om bakfoten?
Reklam på bloggen
Det kan handla om allt från analklåda till reklam för resor till solen. Man får beskåda allehanda reklambudskap från flitiga makare som alla vill nå potentiella köpare. Senast var det detta som flashade förbi mellan inläggen här på blogg.se:
- Slätar ut celluliter på bara 30–60 dagar
- Bryter ned fettceller och ger fastare hud
- Minskar omkretsen runt midja, mage, lår och ben
- Sömlösa och förstärkta – sköna att ha på sig
- Mycket lätt att klä på sig andra plagg utanpå
- Bryter ned fettceller och ger fastare hud
- Minskar omkretsen runt midja, mage, lår och ben
- Sömlösa och förstärkta – sköna att ha på sig
- Mycket lätt att klä på sig andra plagg utanpå
- Kräver knappast någon livslust alls
- Barbie sover i dessa och vaknar varje morgon slät som en aubergine
Trots Kens frustraration över hennes nattliga kroppsbandage så tycker Barbie att det är värt besväret. Jag har aldrig mått bättre säger hon och visar upp sina högblanka ben. Kens leende har fastnat. Han har inga tänder, bara en vit remsa Colgate mellan sina plutiga läppar.
Tack Anti-Cellutlite Shapewear!
Att det ska vara så svårt
Varje gång solen skiner vill jag sätta mig på ett ställe där det inte blåser och sola. Men det blir aldrig så. Jag sätter mig inte i den där solfläcken och låter mig hamoniseras av det som finns omkring mig, droppande stuprännor, kvittrande vårfåglar, sjungande bilar, postlådor som öppnas och stängs. Det finns så mycket annat som upptar mig just då. Jag kan göra det sen, om en timme, om en evighet. Men jag tror min kropp behöver vitaminerna, jag tror helt enkelt att den skulle tacka mig efter månader av mörker och ljusrörsbelysning som enda kontrast till det obarmhärigt konsekventa vintermörkret. Hur svårt ska det vara? Men idag ska jag.
18 mars
Idag är en blek dag. I ett forum på nätet har någon hittat bevis för att Gud finns. Det är precis vad vi behöver. Så vi vet. Så att vi vet. Jag är inte ironinsikt på något sätt. Bevis är bra, det är hårt och kantigt och har ett högburet huvud.
Psst! www.ankisfoto.blogg.se
Ny blogg. Foto för hela slanten! Men denna tar jag inte bort än. Jag har ju så mycket att berätta om!
