Publicerad 2012-03-29 10:53:58 i Reclaim the heart,
Det står en termos med kaffe, till hälften fylld, på köksbordet. Solen bildar korridorer av ljus i alla rum. Jag tycker att sommaren är här. En rosa post-it lapp med några ord är fastklistrad på termosen. Solen ger atteraljerna en gloria av ljus. Jag tycker att sommaren är här. Det ligger två bebisar på en filt på golvet och pratar med varandra på sitt alldeles egna språk. Det gåtfulla folkets språk. Kaffet som är kvar är mitt. Vi vinkar farväl och startar dagen.
Publicerad 2012-03-18 10:12:18 i Qvinnan,
Är? Är ett problem. Det har jag läst mig till och förstått av allehanda medier och kvinnor som utan att veta om det går deras ärenden (MEDIERNAS alltså) när de ifrågasätter sin egen uppenbarelse. Mammakropp, smaka på ordet, bara det att det finns ett uttryck som beskriver kvinnan efter att hon varit gravid. På formumet Min Bebis efterlyser man före och efterbilder på mammakroppen. Jag tycker att det är sorgligt och kan ännu en gång konstatera att kvinnans kropp i vilket stadie den än må vara, hårig eller inte, är en allmän angelägenhet och underlag för många diskussioner. OCH konflikter! För den som själv äger kroppen och för dem som står bredvid.
Publicerad 2012-03-13 11:31:18 i Qvinnan,
Gud bevare oss från håriga armhålor. På kvinnor. Så ungefär går snacket.
Publicerad 2012-03-09 23:16:54 i Tvillingarna,
Hjälp. Kaffet funkade inte. Det kickade aldrig riktigt in. Det och så allt det andra. En dag. En dag har gått av extrem trötthet och den har passerat och jag har tänkt: this to shall pass. Bakom nästa hörn finns en himmel full av sömn. Men visst, trött blir man ju av att leva, av att ha små barn. Av att amma hela nätterna. Och bäst av allt, trött är ingen sjukdom. Det är för att man har gjort något annat än att sova. Något viktigare.
Publicerad 2012-03-09 23:09:44 i Qvinnan,
...to make us self happy?
Publicerad 2012-03-09 10:13:19 i Reclaim the heart,
Mor ror inte. Mor dricker kaffe.
Publicerad 2012-03-01 20:36:23 i Reclaim the heart,
Trodde att jag var en supermänniska som kunde värja mig från den. Men icke. Den har tagit mig som sin gisslan och jag hoppas,
hoppas att den släpper mig fri tills söndag. För då får vi besök, ett viktigt sådant. Och för att driva bort den dricker jag grönt te med massa citron och riven ingefära, duschar skållande hett, tänker snälla tankar, kisar mot solen om den behagar visa sig och så försöker jag skrapa ihop lite extra sömn. Med den biten går det sådär. Bebisar tenderar att vilja starta dagen mycket tidigt. Men hur som helst, bort ska den, förkylningen.
