El Pauso
I'll be back!
Tidstjuven
Tid är en bristvara har jag hört. Det är en raksträcka tills nästa dag, samhällets pulsklocka på ditt hjärta. Det är en evig kamp mot klockan och dessutom, sorligt nog, klassas tid som pengar. Hur ska man egentligen hinna allt som man vill och borde göra?
Tänk dig, en familj på fem personer, två föräldrar och tre barn. Tänk dig när de kommer hem från sina respektive dagupphällen, dagis, skola och jobb. Hur ska de hinna umgås? Maten ska lagas, det skall skjutsas till fotbollsträning, och förberedas inför nästa dag.
För att inte tala om den tid som rättvist skall fördelas framför tv:n. Eller förresten, de flesta familjer har idag fler än en tv-apparat vilket gör att Hockeykväll och Idol inte alls behöver orsaka kollision på grund av samma sändingstid. (Eller något annat informativt som nu kan tänkas konkurrera om din uppmärksamhet). Det finns så mycket där i teven som måste ses och när man dragit sina dagliga bördor i mål är tv-tittandet det ultimata sättet att varva ner på (?). Det kanske går en si så där, två-tre timmar varje kväll. Ibland fyra. Det blir lätt så när den platta och dyra 40-tummaren står och gör sig påmind och bedyrar familjens status. Klart man har platt-tv! Och den ska vara stor. Helst 60-tum. Titta vad vi kan!
Men vad skulle hända om familjen bara för en kväll lät glömma sin tv? Om de täckte den med ett vitt lakan likt en möbel i ett dödsbo. Vad skulle de göra istället? Prata?
Det verkar paradoxalt på något sätt, att vi i dagens maskinella och halvfabricerade samhälle där vi dekorerar våra Mio-inspirerade fondväggar med budskap om att Fånga Dagen eller Amor Vincit Omnia (kärleken övervinner allt), har så lite tid och att vi är så stressade när det i själva verket handlar om att prioritera rätt. Så jag tänker fortsätta att tro att stress och tidsbrist är mer eller mindre självförvållat tills någon kastar ut teven och bevisar mig motsatsen.
Eller så är det bara jag som har fått Carpe Diem helt om bakfoten?
Reklam på bloggen
Det kan handla om allt från analklåda till reklam för resor till solen. Man får beskåda allehanda reklambudskap från flitiga makare som alla vill nå potentiella köpare. Senast var det detta som flashade förbi mellan inläggen här på blogg.se:
- Slätar ut celluliter på bara 30–60 dagar
- Bryter ned fettceller och ger fastare hud
- Minskar omkretsen runt midja, mage, lår och ben
- Sömlösa och förstärkta – sköna att ha på sig
- Mycket lätt att klä på sig andra plagg utanpå
- Bryter ned fettceller och ger fastare hud
- Minskar omkretsen runt midja, mage, lår och ben
- Sömlösa och förstärkta – sköna att ha på sig
- Mycket lätt att klä på sig andra plagg utanpå
- Kräver knappast någon livslust alls
- Barbie sover i dessa och vaknar varje morgon slät som en aubergine
Trots Kens frustraration över hennes nattliga kroppsbandage så tycker Barbie att det är värt besväret. Jag har aldrig mått bättre säger hon och visar upp sina högblanka ben. Kens leende har fastnat. Han har inga tänder, bara en vit remsa Colgate mellan sina plutiga läppar.
Tack Anti-Cellutlite Shapewear!
Att det ska vara så svårt
Varje gång solen skiner vill jag sätta mig på ett ställe där det inte blåser och sola. Men det blir aldrig så. Jag sätter mig inte i den där solfläcken och låter mig hamoniseras av det som finns omkring mig, droppande stuprännor, kvittrande vårfåglar, sjungande bilar, postlådor som öppnas och stängs. Det finns så mycket annat som upptar mig just då. Jag kan göra det sen, om en timme, om en evighet. Men jag tror min kropp behöver vitaminerna, jag tror helt enkelt att den skulle tacka mig efter månader av mörker och ljusrörsbelysning som enda kontrast till det obarmhärigt konsekventa vintermörkret. Hur svårt ska det vara? Men idag ska jag.
Only my beauty can save me from going under.
För prinsen vill ha mig då.
Fniss
.gif)
18 mars
Idag är en blek dag. I ett forum på nätet har någon hittat bevis för att Gud finns. Det är precis vad vi behöver. Så vi vet. Så att vi vet. Jag är inte ironinsikt på något sätt. Bevis är bra, det är hårt och kantigt och har ett högburet huvud.
Psst! www.ankisfoto.blogg.se
Ny blogg. Foto för hela slanten! Men denna tar jag inte bort än. Jag har ju så mycket att berätta om!
Hon är fin den där B.P
I had the same hair last year. Det är något med pottan.
Den är egen och nästan lite ful, så långt från luciahåret ju. Skitsnyggt!
Själen sitter i ögonen, här är jag
Ännu ett foto på min vän.
Jag menar vartenda ord och du kan se det i mina ögon
Det ser hon ut att säga.
Idag fotograferade jag henne.
Bara jag har sista ordet blir jag nöjd
Det går rykten på stan om att det finns en viss typ av människor som anser att Sveriges kvinnor kan lägga ner sina feministiska initiativ och den såkallade kvinnokampen och istället rikta blicken mot andra kulturer, DÄR KVINNOR MINSANN BLIR STENADE FÖR ATT DE BLIVIT VÅLDTAGNA! Det är förtryck det säger den misstrogne (mannen) som uppenbarligen inte vill förstå att vi lever i en könsmaktordning och med bibehållen ögonbindel indirekt väljer att vara en del av den.
Funkar det att även referera till diskrimineringen av homosexuella och svarta människor på samma sätt?
"...ÖHHH, kolla i Iran, där blir man straffad till döds om man är gay! ÖHH!"
Funkar det?
Jag skriver
Det är svårt. Som ta sig fram i meterhög snö i en stormvind. Men jag vet ju, trots allt, att det kan bli bra.
"På vägen mötte jag söndagspromenaderna och blickarna var öppnare nu, inte rädda eller hukande utan redo att ta emot världen".
Söndagen
Konstiga drömmar om natten. Om misshandlade djur, och missade flyg. Men jag tror jag hann tillsist ändå. Katten var platt som en pannkaka, hade blivit misshandlad och överkörd av sina ägare. Med den levde. Jag ska jobba idag, har ingen lust. Himlen är så blå och utan vind och boken vill bli läst.
