Men oj!
De som hängde med här inne har sakta men säkert klingat av och konstigt är det inte alls med tanke på intervallerna mellan blogginläggen. Jag antar att det är min kropp som upptar min själ och min hjärna allt för mycket i dessa tider. Och vilka tider det är när man väntar tvillingar. Det är en välsingelse och jag känner mig lite som ett helgon! Jag älskar kroppens förändring helt enkelt och räds inte gravidkilon eller något av det andra. En graviditet är ett under och jag tackar ödmjukast för att två bebisar skall komma till oss i november!
Idag är en sådan där vidunderlig och märklig dag, inte enbart för att solen strålar från klarblått men för att jag har fått en del budskap singlade över mig och jag fångar dem på ett lika självklart sätt som han den långe alltid fångade lyra på brännbollen när jag gick i fyran. Med risk att låta lite new age eller så, men man skapar det man vill ha, sina mirakler, de finns där, öppna ögonen och se.
Tack.
