Kråkkraxet
Vaknar upp efter konstiga drömmar som handlar om att uteslutas från sammanhangen. Det är väl min egen rädsla antar jag. Jag undrar varför kråkorna kraxar särskilt mycket när det är mulet ute? Som idag. Hur melankoliskt det egentligen låter, som om någon har dött och detta vill de berätta om. Är de aldrig glada och nöjda? Måste de alltid sjunga ut sina miserabla tankar?
