Nu igen, jag é tebax.
Äsch, skriver väl då. Det är ändå ingen som vill läsa min läsa min pretentiösa poesi, fast det gör inget. Jag gillar ändå att skriva pretentiös poesi och det gillar Bonniers att läsa också, ha! VA? Där tror man visst något. Är på jobbet nu, vill hem, vill hem. Vill gömma mig. Gå i ide. Mina fingrar fryser och huden känns torr, det blir så när man jobbar i en datamiljö. Man blir torr och kantig. Jag vill hem och bada i ett badkar, (som jag tyvärr inte har) jag vill se IDOL och jag vill äta något gott och jag vill sova en god natts sömn. Inget mobilvakande. Jag vill släppa hökblicken. Man får ta mig som jag är.
