Sitter och tittar på landskapet.
Här på landet är allt så vackert. Så harmoniskt men samtidigt lite vemodigt. Inga take away coffe människor och inga shoppingpåsar. Bara en bil som passerar då och då och så vinden. Den är kall, ger rörelse åt bilden. Grenarna rör sig. Ibland åker en bil genom tavlan, några eller några är på väg någonstans. Idag är en bättre dag. Jag har sovit hos min barndomskompis M och jag har vaknat med lite mera respekt i tankarna. För mig själv och för alla andra. Vi är alla som vi är, bara människor.
