C'EST MOI.
Jaha då var det bara jag igen då. Greppade det obevämaste av allt (verkligheten, känslan i magen) och försatte mig själv i ensamhet. Här är jag, trettioett och inte två barn, villa och volvo. Men låt inte livet präglas av samhällsideal, låt livet präglas av ditt hjärta, dina tankar, det du har runt om dig men ta bort det som är dåligt. Just nu, gjorde jag rätt? Vad ska hända med mig? Jag kommer fortsätta. Gå till jobbet och tillbaka, sova och vakna, skratta och gråta. Fortsätta vara jag, det kommer löna sig.
