Till mina bussresenärer
Jag var avundsjuk på er som satt på solsidan i bussen i morse. Jag satt på den kalla sidan, i skuggan. Och inte somnade jag och heller inte kom någon och satte sig bredvid mig. Damen med den gula jackan och hårfästet som syns genom håret var inte med oss idag, hon som i två dagar i rad suttit bredvid mig och liksom jag, sovit en stund då och då på den sjuttio minuter långa färden genom den vansinnigt vackra landskapet som i alla vinklar liknar reklamen för grumme tvättsåpa, du vet, gröna skogar, röda hus, berg och ängar. Men däremot har en annan pikant dam gjort oss sällskap; med alltid lika omsorgsfullt målade läppar och femtitalslockiga hår sitter hon allra längst fram, ja näst efter våran kapten då såklart, våran kapten; chauffören.
