Jag är faktiskt avundsjuk.
På alla Er som somnar. Som inte anstränger Er för att somna, som är trötta precis som jag och låter kroppen styra, inte tankarna. Kroppen säger; jag är trött jag måste sova för att orka, men tankarna flyr iväg på något slags mind-safari och där ligger jag och kan inte undgå att vara trött som en sten i urskogen nästa dag och detta trots att E:s andning framstår som en healande stillahavsvind. What to do?