Doodles for dinner.
Ja, det är inte glamorösare än så, heller inte mer vuxet. Vad som nu kan defineras som vuxet? Det vet jag inte. Är det vuxet att till middag förtära kokosyoghurt för att sedan toppa med cheesedoodles som framför datorn intas med gaffel, för att på så sätt slippa kladd på fingrarna? Säg mig, gör man så när man är trettio? Det händer. Jag har så mycket skriva i mig, till och med en historia har formats, någonting jag vill berätta, något som innehåller rödhåriga kvinnor med gräddlik hud. Men! Än så länge ligger den och jäser, mognar och piffar till sig. Den skall bliva som choklad med bitter mandel i.
