Holy mother!
Jag fick den stora äran att sova inatt! Troligen för att E sov bredvid mig så här mitt i veckan och klappade mig på armen som vore jag en bebis! Så idag känner jag mig utvilad. Men jag har trots det problem med sömnen och det har pågått i nio månader, för visst är det väl problem när det tar mer än en timme att somna, när man vaknar långt innan klockan ringer, är lättväckt som få, har ångest för att gå och lägga sig och därmed alltid är trött och ofta ofta känslig och irriterad? Jag sover kanske normalt 2 dagar i veckan och knappt det. Och det pallar jag inte mer, orkar inte därför ska jag till farbror doktorn (ja, det är en han) och utreda detta. På måndag klockan 10.30. Shipp shipp.